Starka skäl och drivkrafter att fira Mor

Idag firar åtta länder i världen Mors dag.

Här en bild från 1943 då en samtida berömd musiker i Norge överraskar sin mamma på arbetet i en glasskiosk med en blomma på Mors dag.

Här en bild från 1943 då en samtida berömd musiker i Norge överraskar sin mamma på arbetet i en glasskiosk med en blomma på Mors dag.

Foto: Pressens Bild

Krönika2020-05-31 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Däribland Sverige och Frankrike. Övriga Morsdagsfirande nationer denna dag är bland andra Haiti, Tunisien och Algeriet. Den stora bulken av de väldigt många länder som firar Mors dag gör det andra söndagen i maj. Mors dag inträffar först i Norge (andra söndagen i februari) och sist i Indonesien som har förlagt sin Mors dag till 22 december. 

Det har givetvis alltid existerat en stor mängd undantag från regeln som säger oss att "mor är den person som gjort mer än någon annan för dig". Denna regel kommer från den västerländska starten på Morsdagtraditionen som enligt Wikipedia kan dateras till 1905 och geografiseras till Philadelphia USA och personifieras till Anna Jarvis som kampanjade för en Mors dag borde instiftas till minne av hennes mors Ann Jarvis bortgång.

Att hedra Mor med en egen dag är naturligtvis helt i sin ordning och precis som det ska vara. I detta myller av dagar där i stort sett allt som finns i tillvaron har sin egen dag - kanelbullar, toaletter, bacon, kramar - är Mors dag en dag som sticker ut med ett verkligt och djupt mänskligt innehåll; vid sidan av det kommersiella racet som dominerar firandet.

I min ungdom läste jag alla böcker av Rudolf Värnlund; en arbetarförfattare som kom på kant med de officiella arbetarpartierna och organisationerna men som fick en plats i många arbetares hjärtan. Rudolf Värnlund föddes 1900 och dog 1945 i en eldsvåda på Österskärs pensionat. Många av hans romaner och hans manus för teatern ställde sig vid sidan av samtidens klichéer av sådant som arbetare, arbetarrörelse och solidaritet. Han var mer mänsklig än agitatorisk. Mer sökande än plakatmålande. Mer kritiskt osäker än trosvisst ideologisk. Jag drogs till Rudolf Värnlund; lärde mig mycket av honom. Min uppväxt i ett litet stabilt och mycket socialdemokratiskt brukssamhälle inleddes ett decennium efter Värnlunds död. Jag kände att Värnlund gav en sannare bild av livet och människan och arbetaren än de budskap och normer som propagandan förmedlade. 

I en av hans böcker om förortslivet i södra Stockholms ängder och lundar skildras bevekelsegrunderna för varför en fattig far och en mor gör som de gör när de passerar ett ännu fattigare hem med hungriga barn. Fadern ger de hungriga barnen halva sin limpa av solidaritet: snart nog kan hans barn behöva limpa av andra. Modern ger barnen halva sin limpa därför att hon inte står ut med att se hungriga barn.

Två starka drivkrafter. Jag rangordnar inte. Men utan Mor så vore vi inget.