Gillar du manus sprängfyllt med dialog? Känner du tillfredsställelse av intellektuella diskussioner? Då är Olivier Assayas senaste helt rätt för dig. Det är inte bara ”Mellan raderna”, det är på raderna, under, ovan och vid sidan om. Faktum är att du krävs på ordentlig koncentrationsförmåga för att inte missa alla vassa repliker. Rollfigurerna pratar inte för att babbla utan är bara sådana personer som tänker samtidigt som de talar, och de tänker snabbt. Kanske kan den närmast jämföras med serien ”Gilmore Girls”, för de som vill ha mer filosofi med sina ord.

”Mellan raderna” har ett huvudämne och det är förändring. Till synes handlar berättelsen om förändringar inom förlags- och författarbranschen men vid djupare inspektion framgår att förändring i alla dess former är kärnan. Alain är förläggare gjuten ända in i stilen med sina kavajer och silverhår. I filmens inledning går han på lunch med författaren Léonard tillika hans vän. Under många år har Alains förlag gett ut Léonards verk men senaste manuset har mättat Alain. Han är trött på att alla historier handlar om Léonards kärleksliv och på kvinnosynen i böckerna. Léonard däremot vet inte hur han ska skriva annat än att ta från sitt eget liv.

Diskussioner om e-böcker, ljudböcker, digitalisering, traditionella böcker är ständigt levande. Någonstans skönjer jag en vurm för dåtiden. Den karaktär som representerar digitaliseringen är inte speciellt öppen utan vill blåsa bort allt det gamla för att ge plats åt nyheterna. En röd tråd som följer hela vägen är att förändring är en kraft som reser fram och tillbaka i tiden.

Relationerna och otroheterna är det som driver dramaturgin framåt, ett smart grepp att använda sådant som fond för de större diskussionerna. Alain, de traditionella konsternas omslagspojke har en affär med unga digitaliseraren på kontoret. Léonard å sin sida vänsterprasslar med Alains fru Selena. Hans fru/partner Valerie är så upptagen med sin karriär hos en politiker att hon låtsas som ingenting även om sambons böcker avslöjar allt. Typisk fransk film och fransk tillvaro. I alla fall enligt den fördom som större delen av världen har om Frankrike. Att ”Mellan raderna” i slutändan är så givande film beror på att den befinner sig i bristningsgränsen mellan dåtid och nutid. En presumtiv krönikörs tankar har vitaliserats via cineastisk berättelse där framtiden både är satt och oviss. Precis som livet självt.