Idén till denna Ungdomsjazzfestival kommer från Niklas Lindblom, lärare på De Geergymnasiet Musik men också aktiv i Crescendo. I våras började planerandet och i helgen var det då dags.
– Vi började först med en konsert, sedan blev det två dagar och sedan blev det en festival. Det finns så mycket musik i regionen, säger Niklas som faktiskt verkar lite förvånad själv.
Även om det är mycket praktiskt som ska fixas så finns det tid över för att lyssna och ta del av det som sker på scenen.
– Jag lär mig hela tiden. Jag slutar aldrig lära mig, förklarar Niklas och raskar vidare till något som måste fixas.
Innan det är dags för fika, så informerar Jonas Franzen och Joel Botnen Diamant från Musikerförbundet om ”Fallgropar och möjligheter i musikbranschen”, ett ännu så länge ganska okänt ämne för de unga musikanterna i salongen.
På scenen står fyra unga musiker som spelar upp ett stycke för lärarna, dvs. Sångerskan Ellen Andersson och hennes medmusiker; gitarristen Anton Forsberg, basisten Niklas Fernqvist, pianisten Joel Lyssarides och trumslagaren Daniel Fredriksson. De lyssnar uppmärksamt på bandet och sedan avbryter Anton och frågar: ”Vem lyssnar ni på?”
På schemat står kommunikation/konversation, och Antons fråga är relevant. På scenen måste man lyssna mer på medspelaren än på sig själv. Daniel Fredriksson hoppar in i samtalet med en trumpinne i handen.
– När jag lägger trumpinnen på axeln SKA du spela och när jag tar bort den får du INTE spela.
Musikerna börjar spela och märker direkt vad Daniel Fredrikssons lilla övning gör med musicerandet. Vi i publiken märker också hur dynamiken mellan musikerna ökar. På scenen står fyra personer med instrument i händerna och som skapar jazz!
– Fantastiskt, det var jazz, utropar Daniel och ungdomarna i lokalen jublar och applåderar.
På lördagskvällen, efter att Ellen med band konserterat en dryg timma och bla spelat musik från nya plattan som kommer i vår, berättar hon och Anton om sina erfarenheter från dagen.
– Det är härligt att spela för folk som studerar. Det ger sån energi, säger Ellen.
– Ja, flikar Anton in. Nyckeln är att lyssna mer på vad som händer runt omkring istället för på dig själv.
Innan Ellen och hennes band skulle inleda sin konsertavdelning, pratade jag med pianisten Elliott Hall, som går tredje och sista årskursen på De Geergymnasiet och som var en av dem som fick sina insatser dissekerade av Ellen och hennes musiker.
– Det var verkligen roligt. Lärarna pillade i detaljer och man sätts under press. Det här öppnar upp öronen, förklarar Elliott som har siktet inställt på en karriär som jazzmusiker.
Under kvällen, efter lite paus, fortsatte övningarna med ”Öppet Jam”, dvs. som buskspel inom folkmusiken där alla förutsättningslöst spelar med varandra.
Under söndagen fick grupper från de medverkande utbildningsplatserna visa upp sina färdigheter i ett ”Jazzmaraton” som förhoppningsvis fick stor publik.
