Logga in

Widar Andersson

Widardirekt

Rid på paragrafer - inte på politruker

WidarDirekt Maria Hemström Hemmingsson är tillförordnad generaldirektör i Försäkringskassan. Nyligen tog hon till orda i en debattartikel i Aftonbladet. Hennes artikel är en bland annat en reaktion på att tidningens politiske redaktör Anders Lindberg på ledarsidan har klagat på att ”utgångspunkten på Försäkringskassan verkar inte längre vara att hjälpa människor utan att rida på paragrafer”.
Maria Hemström Hemmingsson argumenterar som sig bör – på ett övertygande sätt dessutom – för att Försäkringskassan självklart rider på paragraferna. Eller med andra ord så följer Försäkringskassan de lagar som riksdagen stiftat och de regleringsbrev som regeringen fattar beslut om.


Anders Lindbergs önskan om att Försäkringskassan – och andra statliga myndigheter – inte ska rida på paragraferna är liktydigt med en uttalad önskan om att myndigheterna inte ska följa lagarna. Vilket jag inte för ett ögonblick tror att Anders Lindberg menar. Men hafsiga och slafsiga och partipolitiskt motiverade angrepp är tyvärr mer regel än undantag från den sidan.
Tidigare denna tisdag 21 maj deltog jag på ett seminarium med anledning av att Gabriel Heller Sahlgrens och Nima Sanadajis pärla till bok Glädjeparadoxen släpptes ut i det fria.
Boken handlar om skolan. (Jag skriver om boken på Folkbladets ledarsida på onsdag 22 maj).

I ett kapitel uppmärksammar författarna att den statliga myndigheten Skolinspektionen riktar kritik mot de allra flesta av de tjugo mest framstående grundskolorna i Sverige. Kritiken gäller att dessa skolor inte ger eleverna tillräckligt inflytande över undervisningen. I boken Glädjeparadoxen – läs den för guds skull! – argumenteras starkt och övertygande för att dessa skolors framgång till stor del beror på att just ett genomtänkt och lärarlett pedagogiskt arbete överflyglar elevinflytandet.


Gabriel Heller Sahlgren medverkade på seminariet. Han konstaterade att Skolinspektionen framstår som ”paragrafryttare” av rang i sin kritik av dessa skolor. Borde de inte i stället framhålla dessa skolor som förebilder och modeller för alla andra tusentals grundskolor? Det kan man tycka. Jag tycker det vore utmärkt om det vore på det viset.


Men Skolinspektionen är lika lite som Försäkringskassan några privata verksamheter. De är styrda av just lagar och paragrafer. Och – vilket Gabriel Heller Sahlgren underströk – så kan inte Skolinspektionen hitta på några egna grunder för sin granskning än den som riksdag och regering bestämt.


Precis så är det. I dessa intensiva politikdagar då inte minst Aftonbladets ledarsida med emfas och tät frekvens skäller på det rättsosäkra läget i några andra EU-länder så är det extra angeläget att framhålla och understryka att statliga myndigheter inte är några förlängda armar till politiska partier av vare sig det ena eller andra slaget. Statliga myndigheter är självständiga i det dagliga visavi politiken. Statliga myndigheter ändrar profil på sin verksamhet när politiken så beslutar.


Så länge politiken instruerar Skolinspektionen att kontrollera graderna av elevinflytande ute i skolorna så ska inspektionen göra det. Så länge politiken instruerar Försäkringskassan att få ner antalet skattebetalda sjukdagar så ska Försäkringskassan göra det.
Myndigheterna ska kort sagt rida på paragraferna. Alternativet -att rida på politrukerna – vore förödande.
Widar Andersson

Tror dom att vi är monster eller?

WidarDirekt/Göteborg Efter terrordådet i Stockholm är det något med maktens infantiliserande tilltal gentemot medborgarna som stör och skaver. Jublet över att många människor var beredda att sträcka ut en hand till sin nästa; det indikerar förvåning över det som skedde. Under ett par dygn nu har jag hört programledare, chefredaktörer, kulturpersonligheter och politiker stå och hylla ”folket” för att det uppträder anständigt och erbjöd skjuts till en strandsatt eller hämtade en annan människas barn på förskolan eller frågade någon om hon ville ha en pizza. Tror dom att folk är monster?

I tankarna färdas jag 20 månader bakåt i tiden. Det är september 2015. Sveriges invandringspolitik håller på allvar på att kapsejsa. Av detta syns dock knappt något i de stora och ”fina” medierna. Där härskar istället Uppfostringsmedia. I väldigt ensidigt vinklade tidningsuppslag och medieinslag körs istället kampanjer för ”alla människors lika värde” där kändisar, chefredaktörer, politiker och kulturpersonligheter manar folket att stå upp för det goda och fina. Det var som om maktens tilltal präglades av rädslan för ett folk som plötsligt gått och blivit rasistiskt?

Jag hade då i september 2015 och även nu i april 2017 känslan av att makten smått desperat gick och går och väntar och hoppas på en så kallad ”game changer”; en händelse som ska kunna stjäla dagordningen från de onda. Det är väl därför de drar på så ini helsike när tillfälle yppar sig? Bilden på den stackars omkomne kurdiske pojken som efter ett misslyckat flyktförsök över Medelhavet hittades död på en strand i Turkiet togs som intäkt för en monstruös kampanj mot alla som stod upp för behovet av ordning och reda i invandringspolitiken.

Mer att läsa: Löfven kan undgå Perssons öde.

Med terrordådet på Drottninggatan känns det ungefär på samma sätt. Fast i en mildare variant än i september 2015; det ska tacksamt medges. Lärpengarna har trillat ner. Visst ser jag hur det beskrivs som ett under av solidaritet att 10 000 människor samlas på Sergels torg för att hedra offren i terrordådet. Och visst vimlar det av hoppfulla utrop om att ”stockholmarna står upp mot terrorn” när det civila samhället ”krokar arm” med offentligheten som en stockholmsredaktör skriver idag.

10 000 på Sergels torg. Självklart är det 10 000 på Sergels torg. Men dessa 10 000 säger inte något mer förvånande om stockholmarna än vad kanske 75 000 fotbollsfirande människor i Rålambshovsparken i juli 1994 hade att säga om Sverige eller Stockholm.

Mer att läsa: Ganska avspänt om vinster.

Lite proportioner tack kort sagt. Svenskarna – och säkerligen inga andra heller – är inte några monster eller några rasister. Det finns ingen anledning att tala till oss som barn.

Antagligen är det så att det politiska etablissemanget har fått Sverigedemokraterna på hjärnan. Allt som händer och sker relateras till SD. Direkt i politrukernas jakt på vinklar och nyhetsspinn. Indirekt i mer svåråtkomliga psykologiska processer där makten känner underläge och viss rädsla och osäkerhet gentemot medborgarna.

Därav alla dessa märkliga utfall om fascism, nazism och populism. Därav alla dessa jubelrop över att en medmänniska har erbjudit sig att köpa en pizza åt en annan människa som blivit strandsatt genom avspärrningarna efter ett överraskande terrordåd i Stockholm.

Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida skriver klokt och initierat om det slags ”anständiga populism” som förhoppningsvis ska kunna knö sig in även här hos oss igen.

” Martin Schulz lyfter fram social rättvisa och ökad jämlikhet som sätt att möta globaliseringens avigsidor. Han talar direkt till dem som upplever sig vara utvecklingens förlorare i stället för att låtsas som om problemen inte finns.

- Han är en bra populist, en anständig populist, säger Michael Broening.
Det ligger mycket i detta. Schulz ställer de enkla frågorna - men utan de förenklade lösningarna.

Hittills har Socialdemokrater i Europa haft svårt att hantera arvet efter Tony Blair och problemet med att alla partier samlas i mitten. I Storbritannien och Frankrike har Löfvens systerpartier flyttat sig så långt åt vänster att de inte längre verkar vara valbara för breda grupper. Någon dramatisk vänstersväng av den typen är knappast aktuell i Tyskland, snarade handlar det om att återupprätta SPD:s självförtroende och våga föra en mer traditionell socialdemokratisk politik med betoning på generösa socialförsäkringar och ett starkt välfärdssamhälle.”

 Stefan Löfven har chansen att axla ett ledarskap som inte styrs av rädsla. Parollen Trygghet i en ny tid är som gjuten för en renässans för anständig populism av klassiskt socialdemokratiskt framgångssnitt.

Widar Andersson

 

Ett tryggt steg framåt med Wallström

WidarDirekt/Göteborg Socialdemokraternas partikongress har dragit igång i Göteborg. Jag är där.

För första gången på 12 år kan partiet hålla kongress i regeringsställning. Vilket ger en extra trygghet åt den partiledning vars huvuduppgift är att samla ihop partiet runt plattformen ”Trygghet i en ny tid.”

Parollen om trygghet är klockrent rätt alla dagar. Efter terrordådet på Drottninggatan i fredags eftermiddag har Tryggheten fått en ännu djupare innebörd.

Ett avgörande test kommer redan senare idag då partikongressen ska besluta om invandringspolitiken. Under lördagskvällen pågick diskussioner i så kallade temagrupper där ombud och partistyrelsefolk diskuterade politikens och kongressens olika frågekomplex. Efter temagruppernas möten har partiledningen gjort vissa revideringar i sina förslag.

Nu på morgonen delade partistyrelsen ut sina förslag till förändringar i migrationspolitiken. Grunden ligger fast – vilket är mycket viktigt. Under smått kaosartade förhållanden i november 2015 återbördades invandringspolitiken till reglerade och realistiska förhållanden.  Det kommer att ta många år för den svenska välfärdsstaten att hinna i fatt de stora problem som byggts upp under det dryga decennium då Sverige bjärt avvek från övriga västvärlden genom en mycket stor utomeuropeisk invandring.

Att skapa ordning och reda och trygghet i dessa frågor är en av de viktigaste bitarna i ”Trygghet i en ny tid.” Jag hoppas att partikongressen inser det. Socialdemokratins största ångest är att bli ”uppkäkade” av Sverigedemokraterna. Särskilt i LO – och PRO-leden finns stora risker för fortsatta förluster till SD. Vacklar och snubblar Socialdemokraternas partikongress i invandringspolitiken så lär hela bygget av ”Trygghet i ny tid” att falla ihop.

I ändringsförslaget från partistyrelsen har gjorts vissa nya ”skrivningar” som det heter på det politiska språket. Dels markeras socialdemokratins ”principiella inställning” om att ”permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening främjar en bra etablering”. Dels finns en mening om att ”Fler lagliga vägar in” för flyktingar vore eftersträvansvärt på ett allmänt plan.

Att permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening skulle främja en bra etablering; det är ett argument som står på lösan grund. Sverige är sämst i OECD-klassen när det gäller etableringens fundamenta – jobb och arbete – och dessa allvarliga försämringar har tillkommit under en regim som kännetecknats av just permanenta uppehållstillstånd och familjeåterföreningar; anknytningsinvandring.

Men det viktigaste är att beskedet från partiledningen är att politiken från den invandringspolitiska uppgörelsen i riksdagen ligger fast. I sitt inledningsanförande på kongressen på söndagsmorgonen markerade utrikesminister Margot Wallström starkt betydelsen av fortsatt "ordning och reda" i invandringsfrågan. I eftermiddag vid runt klockan 16-17 vet vi förmodligen hur det gick.

Widar Andersson

De första svenska offren har fallit

WidarDirekt Så har det då hänt. Fruktansvärda nyheter från Stockholm. Intellektuellt lätt att förstå att det skulle ske terrordåd också i Stockholm. När det så sker; ändå så känslomässigt drabbad. Gud give att polisens ledning och manskap är redo och förberedda för detta.

Sådana här händelser skapar ett före och ett efter. Likt mordet på Olof Palme 1986. Nu är vi efter terrordådet på Drottninggatan 2017.

Nu har de första svenska offren fallit för terrorn. Våra tankar går till offren, deras anhöriga och till alla människor som plötsligt insåg att de befann sig mitt i en terrorattack och att deras liv var i fara. Och som bokstavligen sprang för sina liv.

Statsminister Stefan Löfven som var på väg till Göteborg för partikongressen som börjar i morgon är nu på väg in till Stockholm från ett besök i södra Sverige. Statsministern har konstaterat att Sverige har attackerats och att det handlar om ett terrordåd.

Mer kommer att klarna under kvällen och morgondagen. Minst fyra personer har bekräftats vara döda. 12-15 personer ska ha skadats varav 9 allvarligt . En person är gripen enligt polisen. Uppgifter om skottlossningar tillbakavisas av polisen.

Den 22 mars, efter det senaste terrordådet i London skrev jag här på WidarDirekt följande rader.

"Det kommer att inträffa terrorattacker även i Sverige. Sannolikt ungefär av det solitära slaget som vi i kväll sett i London. Ingen kan begära att alla möjliga gärningsmän ska kunna övervakas på ett sådant sätt att inga attacker kan genomföras. Men det vi kan begära är att de ansvariga myndigheterna har sådan beredskap att de snabbt och effektivt kan agera vid ett angrepp från terrorister. Har vi det?"

Svaret tycks vara att ja det har vi. 19 timmar efter terrorattacken sitter en 39-årig man hos polisen för terroristbrott genom mord. Han ska häktas/inte häktas senast på tisdag. Statsministern, inrikesministern och polisen har uppträtt föredömligt stabilt, förtroendeingivande och effektivt.

Jag ska så sakta ta mig ner mot Göteborg och S-kongressen.

 

 

Skulle vi få skämmas vid en terrorattack?

WidarDirekt Terrorattacken vid det brittiska parlamentet på onsdagskvällen är ännu en påminnelse om vilka möjligheter som hänsynslösa och ”självmordsbenägna” mördare har att skapa skräck och sorg. Fyra döda personer – varav en polis och en terrorist - och flera allvarligt skadade är de nu kända offren.  Jag följer händelseutvecklingen i huvudsak via BBC. I flera inslag skildras den beredskap som finns för terrorattacker i Storbritannien. Polisen och sjukvården har välövade planer för hur de skall agera när terrorister slår till.

Statsminister Stefan Löfven konstaterade i en kommentar till Ekoredaktionen att det krävs en ständig ”beredskap” för att försvara sig mot terrorattacker. Så är det. Frågan är om vi i Sverige har den beredskapen?

Hur mycket har hänt i beredskapsfrågan sedan mordet på Olof Palme 1986? Polisens agerande på den tiden var en skämsig katastrof. Hur mycket bättre är vi nu?

Terroristen i London var till synes ensam. Likt vid attackerna i Nice och Berlin tycks det ha varit en solitär ”självmordsbombare” som slog till. I London genom att köra över många människor på en bro, krascha bilen mot ett staket vid parlamentet, mörda en polis och sedan bli skjuten själv.

Hur skyddar man sig mot sådant? Det går inte. Däremot kan beredskapsorganisationen vara superb, bra eller dålig. I flera Inslag i BBC skildras hur sjukhusen och polisen snabbt följer sina inövade rutiner för hur de ska agera vid terrorattacker av det här slaget.

Övar våra ”blåljusmyndigheter” på liknande sätt; finns det chefer och medarbetare på olika nivåer som när som helst på dygnet är beredda att gå i aktion enligt övade planer?

Den beredskapen kommer att behövas. Sverige är ett av de länder som relativt storleken har haft väldigt många unga män som rört sig i Mellanösterns terrorkretsar. Det kommer att inträffa terrorattacker även i Sverige. Sannolikt ungefär av det solitära slaget som vi i kväll sett i London. Ingen kan begära att alla möjliga gärningsmän ska kunna övervakas på ett sådant sätt att inga attacker kan genomföras. Men det vi kan begära är att de ansvariga myndigheterna har sådan beredskap att de snabbt och effektivt kan agera vid ett angrepp från terrorister.

Har vi det?

Widar Andersson

 

Det behövs ett ordnat skifte av politik

WidarDirekt Kriminalitet/våld, invandring/integration och klimat/miljö hamnar i topp när Sifo på Ekoredaktionens uppdrag frågar svenskarna om vad som oroar dem mest. Ekot oroas i sin tur av undersökningsresultatet och tar in en lektor i statsvetenskap som säger att den höga oron för våld och invandring och sådana ämnen säkerligen beror på att ”det har varit mycket kring våld och säkerhet, om polisen, om gängskjutningar och liknande i medierapporteringen under en ganska lång tid.”

Hur det kan komma sig att frågor om miljö/klimat - som enligt miljöorganisationers egna mätningar av massmedieuppmärksamhet ligger i relativ medieskugga – ändå ligger på topp tre plats i orosligan; det anses vi inte behöva någon statsvetenskaplig förklaring för att förstå.

Mer att läsa: Kinberg Batra ökar trycket.

 

Självklart påverkar medierapporteringen vår bild av verkligheterna. Men att ange detta som förklaring till oro för just invandring och kriminalitet indikerar att medierapporteringen just på dessa områden har varit särskilt negativt överdriven. Vilket väl i stort sett inget i hela universum talar för.

Vi bör ta vår oro på allvar; inte låta olämpliga delar av oron bortförklaras/dumförklaras. Vettiga personer och vettiga frihandels- och öppenhetspolitiker bör ta tag i de här sakerna på ett strukturellt sätt. Den svenska rättsstaten har inte hängt med i utvecklingen. Det behövs ett ordnat paradigmskifte under omfattande och öppen samhällsdebatt.

Häromdagen var jag ute med två poliser i två av Norrköpings förorter. De berättade för oss som var med om att deras särskilda områdesgrupp för Norrköping/Valdemarsvik/Finspång/Söderköping på papperet ska bestå av 16 poliser plus två befäl. I verkliga livet är deras grupp ungefär hälften så stor. De visar på bron i Navestad där unga män - de flesta mellan 20-25 år – står och slänger sten på polisen. De talar om flera unga kriminella som kan ha upp till 30 brottsanmälningar på sig men som ändå rör sig helt fritt ute i samhället. Det svenska påföljdssystemet är ett enkelt rundningsmärke för även tämligen grova brottslingar i unga åldrar. Brotten skrivs av och åtalen eftergivs. De talar om en lön på 25 000 kronor i månaden. Om kollegor som slutar. Om tomma platser på polisutbildningarna.

Mer att läsa: Ett kliv mot en ny tid.

 

Per Gudmundson visar idag på Svenska Dagbladets ledarsida med fakta och statistik från Brottsförebyggande rådet på hur ytterst få dömda grova brottslingar – till exempel våldtäktsmän – utvisas från Sverige.

Dödsskjutningarna av – i dubbel mening – djupt kriminella unga män rakar i höjden i Sverige.

Invandringspolitiken har misskötts under i vart fall ett decennium. Integrationen in till välfärdsstaten har i vissa delar kollapsat när politik och myndigheter har lämnat området vind för våg. Det har fått bli vad det har blivit utan att staten agerat med gränskontroller och på satsningar på jobbträning, träningsskolor, bostäder, svenskundervisning, strama bidrag och vad det nu kan ha varit.

Staten har istället omhuldat att även så kallade papperslösa – det vill säga människor som fått avslag på sina ansökningar att stanna i Sverige – ska ha rättigheter att nyttja skolor och sjukvård. En del kommuner använder till och med skattepengar för att ge socialbidrag till människor som inte har rätt att vara i landet.

Enligt mycket trovärdiga källor har polisen dessutom av resursskäl dragit ner sina kontroller vid den ”inre gränsen”; det vill säga person- och ID-kontroller inne i Sverige.

Handeln med svenska pass är fortfarande mycket omfattande.

Kort sagt finns det skäl att oroa sig för svensk kriminal- och invandringspolitik. Inte på det viset att undergången är nära eller att samhällets grundvalar står och skakar. Men på det viset att allt detta från dödsskjutningsrekord till polisbrister händer därför att det är möjligt. Det sker eftersom staten låter det ske.

 Widar Andersson

Rapp och erfaren politisk kommentator. Sju dagar i veckan skriver han ledarartiklar i Folkbladet. Han skriver krönikor i flera andra tidningar. Widar citeras ofta i riksmedia och hans inlägg noteras både till höger och vänster i politiken. På WidarDirekt skriver Widar med oregelbundna mellanrum. Typ när något händer - eller en ny tanke dykt upp - och det är för långt att vänta till nästa ordinarie ledarsida i Folkbladet. 

  • Twitter
  • Widar Andersson

Bloggar