Logga in

Widar Andersson

Widardirekt

Därför dras Sjöstedt och Lööf mot extremer

Widar Andersson Jag har nu spenderat fem kvällar i Almedalen och lyssnat på politiska tal från ledande personer i fem partier. Lyssnandet har fått en möjlig insikt att gro och gry i mig. Den här möjliga insikten har sannolikt mycket med inrikespolitikens heta regeringsfråga att skaffa. Det finns nämligen en mycket intressant och strukturerande skillnad mellan å ena sidan Socialdemokraterna, Liberalerna och Kristdemkraterna och å andra sidan Vänsterpartiet och Centerpartiet.

Där Jonas Sjöstedt och Annie Lööf dras till extremerna så gör Magdalena Andersson, Ebba Busch Thor och Jan Björklund vad de kan för att hålla sig borta från ytterkanterna. Sjöstedt och Lööf liksom tävlade med varandra om vem som kunde fördöma nazismen i Sverige på det hårdaste sättet. Nazisterna är en helt perifer och i allt väsentligt enbart polisiär angelägenhet i vårt land. Att de tydligen ska demonstrera här i Visby endera dagen förändrar inget. Politiskt är de inget. Att ledarna för två riksdagspartier – som i övrigt inte har mycket att göra med varandra – på det här sättet dras till extremer är intressant. Ur ett traditionellt och rationellt politiskt perspektiv beter de sig orationellt.

Skillnaderna mellan gruppen S-L-KD och V-C fick minnesbanden från mitt livs universitet; Hassela i Hälsingland.

Jag har levt en hygglig del av mitt liv i Hasselakollektivet. Under mer än ett decennium delade jag därmed vardag och helg med unga människor som försökte byta liv och bryta beroenden. Tillvaron som heltidsmissbrukare på gatunivån är extrem och sätter snabbt och starkt sin prägel på människor som vistas i de miljöerna. Det mesta som en ”Svensson” tycker är irrationellt beteende är högst rationellt för en drogstyrd människa.

Kaka söker maka, så lär oss ordspråket. Extremer känner igen andra extremer. För mig var det därför mycket lärorikt att till exempel vandra genom Stockholm eller Almedalen eller besöka en populär krog tillsammans med Leffe; en ”Hasselagamling”som hållt upp med droger några år.

Hans känselspröt fångade upp helt andra vibbar än mina. Jag kände in min verklighet. Han kände in sin verklighet. Där jag i huvudsak såg människor av alla de slag som tycktes ha det bra i det stora hela så pejlade han in missbruk där, langning här och vapen där borta och häleri i det hörnet och ficktjuvar i det andra hörnet.

Antagligen överdrev han något på ungefär samma sätt som jag säkert underdrev något. Det kan vi lämna därhän. Poängen här är hans idoga insniffande av extrema händelser i vardagslunken. Och hans iver att fördöma extremerna. Ju hårdare och kraftigare han kunde fördöma narkotika och kriminalitet (och ibland även narkomaner och kriminella) desto säkrare och bättre kände han sig själv.

På den tiden Annie Lööf hette Annie Johansson och ungdomsförbundare i Centerpartiet var hon under en period mycket liberal. Givet den svenska politiska kontexten är det ingen överdrift att säga att hon och hennes CUF stod för tämligen extrema uppfattningar. Jonas Sjöstedt har formats och danats i ett litet kommunist/socialistparti som i relation till större partier som S och M är extremt i somligt av sin politik och med sina band till slagsmålsvänstern och diktaturer i till exempel Kuba och Venezuela.

Den där extremnära inskolningen har psykologisk och politisk betydelse; det är jag övertygad om. På ett möjligen betingat och oreflekterat plan reagerar de på andra extremer på ett annorlunda sätt. De ser konkurrens, de ser bjälken i sin nästas öga och de går till attack och upphöjer därmed några hundra förvirrade och i en del fall kriminellt otäcka unga män till relevanta politiska motståndare. Vilket nazisterna naturligtvis tycker är kul.

Att göra bisaker till huvudsaker i politiken är sällan särskilt klokt. Att V och C hamnar så pass nära varandra i extremfrågor är nog inte bara en slump. Kaka söker maka, som sagt.

Vill det sig riktigt illa så kan all gratisreklam som nazisterna får av V och C leda till att de får luft under vingarna. Alla de – långt fler än V och C - som ägnat det senaste decenniet åt att tjoa fascism, nazism, rasism åt SD och som tävlat om vem som i mest hårda ordalag kan fördöma Jimmie Åkesson borde tänka sig för innan de traskar upp på samma väg igen.

 

Widar Andersson

 

 

Tegnell vill nå äldrelivets influencers

WidarDirekt Vid torsdagens (26 mars) pressträff med Folkhälsomyndigheten berättade statsepidemiologen Anders Tegnell att Folkhälsomyndigheten skulle gå ut med ett stort annonspaket på temat ”Stanna hemma!”. Målsättningen är framförallt att fram till människor över 70 års ålder. Enligt många större undersökningar och ett otal anekdotiska iakttagelser på stan så är det många äldre människor som nonchalerar uppmaningarna att hålla social distans.

Enligt Folkhälsomyndigheten så är äldre personer en generell riskgrupp eftersom äldre organ, nedsatt immunförsvar och lite sämre ork är en del av åldrandet; oavsett hur pigg och frisk man känner sig.

Därför bör äldre folk av omtanke om sig själva och av omtanke om sjukvårdens resurser och av omtanke om samhället i det stora hela hålla sig på sin kant under de kommande veckorna då de Coronasjuka förväntas bli påfrestande många.

Vid pressträffen nämnde Tegnell speciellt att ett annonspaket skulle riktat till tidskriften Axess. Detta är ingen av Sveriges största publikationer. Men i Axess läs- och vänkrets ingår många äldre, bildade och mycket aktiva personer; varav många är bosatta i Stockholm.

Vi talar om alla de här äldre människorna som håller i gång kulturlivet, som går på Operan, teater, vernissage, Rotary, spelar golf, går på museum, äter middagar med vänner, går i affärer, går på vandringsfärder, seglar, har hus på Gotland och/eller i Frankrike, går på föredrag och seminarier, deltar i motionslopp.

Kort sagt; här finns många av det bildade äldrelivets influencers.

Att Anders Tegnell nämnde Axess vid pressträffen tolkar jag som en elegant blinkning om att Folkhälsomyndigheten vet vad man håller på med. Att få in flera av de äldre i frivillig och smittsäker karantän under några veckor är ingen lätt uppgift. Vi talar om en stor del av befolkningen. Denna del av befolkningen är ingen stor klump som enkelt nås av samma budskap.

Annonsering i Axess är en riktad insats mot en mycket aktiv och i sina breda kretsar trendsättande grupp. Kan fler av dem sporras att förstå allvaret och därmed börja ägna sig åt social avhållsamhet så kan mycket vara vunnet. Andra sociala segment i äldrebefolkningen nås och påverkas på andra sätt och av andra influencers.

För en del av oss som samlat på oss några år  – precis som för yngre, halvgamla och alla – fungerar ordergivning, andra vill ha argument, en del tänker mest på sig själva, en del tänker mest på samhället. De allra flesta av oss är samtidigt flockdjur. Vi gör som de andra i flocken för att undvika sociala obehag. Jag hoppas nu att några flockledare i Axesskretsarna träder fram och bildar skola. Det kan i så fall göra skillnad.

Widar Andersson

En "femma" med Löfven i en brydsam tid

WidarDirekt Tal till nationen är inte direkt något som hotar att överanstränga svenska statsministrar. När Stefan Löfven på söndagskvällen 22 mars med hjälp av SVT fick fem ostörda minuter med svenska folket så anslöt han till en exklusiv skara av nationstalare. Per-Albin Hansson i radio under krigsåren på 1940-talet, kanske Tage Erlander under Kubakrisen på 1960-talet, en motvillig Carl Bildt i samband med Lasermannens mord på 1990-talet, Göran Persson efter mordet på Anna Lindh 2003 och så nu Stefan Löfven apropå det nya Coronaviruset Covid-19.

Stefan Löfven gjorde en bra och stabil insats. Han var äkta och ärlig och floskelbefriad. Han talade om att det vi nu upplever är vår stund på jorden där var och en av oss har att ta ett ansvar som vi aldrig hade räknat med. Men som vi inte kan smita undan.

Mer att läsa: Moteld mot SD och Wolodarski.

Vi prövas som enskilda människor och vi prövas tillsammans som samhälle. Det handlar om hälsan, det handlar om jobben och det handlar om allt det som vi uppskattar med vårt Sverige.

Stefan Löfven har en mycket svår uppgift.

Hittills – peppar, peppar, ta i trä – har det gått hyfsat bra med smittspridningen. 

Det talas i och för sig allmänt om den storm/tsunami av svårt sjuka som är på väg fram mot sjukhusportarna. Kanske är det så; kanske är det på något annat vis. Den som lever får se.

Med jobben är det antagligen värre redan nu. Servicetjänstesektorns butiker och restauranger och förmedlare lever i symbios med människor som rör sig i samhället och konsumerar. När en stor del av befolkningen istället stannar hemma så går utslagningen av jobb och företag fort. Sverige som ett utrerat frihandelsland är enormt beroende av vad som händer i framförallt USA, Storbritannien och Tyskland. Där har för stunden mycket ingripande och näringslivsnedstängande Coronastrategier tagit befälet. Situationen i två andra stora industrihandelsländer som Italien och Spanien är än mer alarmerande.

Svenska staten går in starkt med ekonomiska stödpaket. Det är bra. I längden är det dock ohållbart att staten tar över näringslivet. Det vet vi av erfarenhet. I långa loppet är det enbart en hyfsat sund marknadsekonomisk omvärld som får hjulen att rulla, välståndet att frodas och välfärden att finansieras.

Löfvens "femma" med folket underströk varför jag känner mig trygg med honom när han slipper politikpolitikens piruetter. Han lyssnar prestigelöst på smittskyddsexperterna och han har näringslivets och jobbens intressen i sitt DNA. 

Widar Andersson

Moteld mot SD och Wolodarski

WidarDirekt Kerstin Hessius är vd på tredje AP-fonden och tidigare vice riksbankchef. Häromkvällen röt hon till på ett befriande sätt i en artikel i Svenska Dagbladet och i direktsändning med SVT Aktuellt. Kerstin Hessius pläderar med starka och kloka ord för att ambitionen att minska/plana ut smittspridningen av det nya Coronaviruset Covid-19 riskerar att leda till en ekonomisk kollaps.

Jag skulle tro att Kerstin Hessius inspel i diskussionen välkomnas av regeringen i stort och i synnerhet av finansminister Magdalena Andersson. Kritiken mot regeringens Coronapolitik har hittills dominerats av Sverigedemokraterna och av DN: s chefredaktör Peter Wolodarski som högljutt krävt hårdare och mer resoluta åtgärder av arten skolstängningar och hårdare tvång och regleringar av människors rörelsefrihet.

Med Kerstin Hessius på banan så blir balansen bättre. Och det är i sanning en balansgång som regeringen har att gå. Å ena sidan smittspridningen. Å andra sidan företagsamhet, konsumtion, marknadsekonomi, välstånd.

Mer att läsa: En skolfröken, ett proffs och en tuffing.

Kerstin Hessius erinrar om att vi inte kan förvänta oss att företagen och ekonomin kan vara densamma efter en lång period av Coronabaserade restriktioner. Så är det.

Vid fredagskvällens pressträff med inrikesminister Mikael Damberg, utbildningsminister Anna Ekström, Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson och MSB: s generaldirektör Dan Eliasson så speglades den viktiga balansen på ett tydligt sätt.

Pressträffens syfte var att peka ut ett antal samhällskritiska sektorer vars medarbetare måste vara garanterade barnsomsorg och annan offentlig service om det skulle bli aktuellt med stängningar av förskolor och grundskolor.

Det ska kort sagt till en sjusärdeles stor och bevisad smittstoppningsnytta för att skolor ska stängas rakt av i hela riket. Där är vi inte än. Men regeringen visar att man förbereder sig på att det i något läge kan behöva komma att göras. De utpekade samhällskritiska sektorerna är också i sig ett uttryck för hur regeringen tänker om behovet av ett fungerande samhälle.

En oerhört vital del av ett fungerande och öppet samhälle utgörs av företag i alla dess storlekar och bemärkelser. Vilket Kerstin Hessius har påmint om på ett alldeles förträffligt sätt.

Widar Andersson

Sjuka och äldre ska skyddas i första hand

WidarDirekt Smittspridningen av coronaviruset Covid-19 förefaller nu att gå in i en ny fas. Kopplingen till besök i Kina och andra utbrottsländer blir svagare. Smittan går ut i den inhemska befolkningen. Folkhälsomyndigheten byter därför taktik. Tidigare har målet varit att hitta nålarna i höstacken – de få personer som burit med sig smittan in från andra länder – för att försöka försena ett inhemskt utbrott så mycket som möjligt. Taktiken har av allt att döma varit framgångsrik. Nu är det däremot höstacken – hela samhället – som står i fokus. Då krävs nya åtgärder.

På onsdagskvällen höll regeringen en presskonferens där utöver statsminister Stefan Löfven, socialminister Lena Hallengren och justitieminister Morgan Johansson även rikspolischefen Anders Thornberg deltog.

Statsministern inledde med att å sina egna och regeringens vägnar vända sig till de anhöriga till den person - "det första dödsoffret" som på eftermiddagen avlidit i sviterna av Covid-19. Jag kom osökt att tänka på DN: s intervju med Folkhälsomyndighetens statsepidemolog Anders Tegnell (11/3): "Sverige har, tycker jag, under lång tid varit ett land som har väldigt svårt att acceptera risker", sa Tegnell. Det är en viktig iakttagelse som Löfven bör ta till sig. En regering som ber om ursäkt för att någon dör av sjukdom och ålder kommer inte att hinna med så mycket annat. 

Regeringen har beslutat att använda en lag som ger möjlighet att inskränka även grundlagsskyddade sammankomster utifrån det överordnade syftet att hindra spridning av ”farsot”.

Mer att läsa: Smittan smittar även utan egna smittade.

Från och med den 12 mars är det därför nu förbjudet att anordna sammankomster – till exempel hockeymatcher, fotbollsmatcher, konserter, teatrar – som samlar mer än 500 människor på en och samma plats.

Statsråden hänvisade unisont till Folkhälsomyndigheten som begärt just en sådan begränsning av allmänna sammankomster.

Regeringens beslut är ett svårt slag för många. För att bara ta ett exempel: Konkurshotade Vita Hästen som såg fram mot slutspelsmatcher med tusentals människor i publiken. Nu är det stopp för det.

Kolmården ska öppna snart, Östgötateatern, IFK Norrköpings fotboll…

Förmodligen är det så att det är rimliga åtgärder som regeringen vidtar. Ingen vet. Taktiken nu är att försöka skydda äldreäldre och sjuka medborgare som om de blir smittade löper stora risker att dö i förtid. När smittan gett sig ut i befolkningen riskerar trycket att öka på sjukvården. Resurserna i vården – liksom hos polisen som Anders Thornberg underströk i en intervju med SVT på onsdagskvällen – är ändliga. En omfattande smittspridning leder till fler svårt sjuka som i sin tur leder till att mycket övrig vård för till exempel cancersjuka människor, kan riskera att försämras.

Ett svårt läge för regeringen. Man saknar ett beslutsalternativ utan risker och problem. Så är det. Antagligen har man gjort det bästa möjliga. Hysteri och slöseri är i den andra ringhörnan. 

Widar Andersson

När den turkiska muren rämnar

WidarDirekt Det finns i grunden bara en orsak till att antalet asylsökande har minskat påtagligt i Sverige och i övriga Europa. Orsaken är att EU betalar Turkiet för att hindra människor från att söka asyl i EU-länder. Sannolikt ett par, tre miljoner människor – och potentiellt mångdubbelt fler - drivs av en längtan att med eller utan uppehållstillstånd kunna byta sin egen tillvaro mot ett nytt liv med nya chanser i ett rikt EU-land som till exempel Sverige.

Turkiet sätter nu press på EU genom att tillfälligt (?) lyfta på gränsbommen så att hoppfulla migranter kan ta sig till EU: s yttre gräns istället för att stå och stampa vid Turkiets gräns. Maktdemonstrationen från Turkiets president Erdogan är övertydlig. Vad Turkiet vill ha av EU är antagligen mer stöd och support. Turkiet befinner sig i en militär konflikt med Syrien/Ryssland som hotar att eskalera bortom all rimlighet.

Mer att läsa: Belinda Olsson är ett sant proffs.

I måndagskvällens utgåva av SVT: s nyhetsprogram Aktuellt ingick en debatt om den turkeuropeiska konflikten mellan Vänsterpartiet och Moderaterna. V förordade en rent utopisk linje - som man som inflytelselöst parti kan kosta på sig - där EU-länderna skulle öppna sina gränser. Moderaternas talesperson höll stången mot ytterkantspolitiken i Aktuellt- illa vore det ju annars som den regeringsutmanare man är - men nog vore det behövligt med en mer systemkritisk hållning från Moderaterna.

Visar det sig att EU: s mur i Turkiet faller så kan läget i Sverige snabbt bli mycket allvarligt. Utöver avtalet med Turkiet har de svenska politikerna inte vidtagit några åtgärder att tala om för att begränsa invandringen. Beslutet om att uppehållstillstånden ska vara tillfälliga istället för permanenta har inte haft någon betydelse i praktiken. Alla – utom några hundra – tillfälliga tillstånd har förlängts. Regelverken för skattefinansierad anhöriginvandring har ytterligare liberaliserats. Regelverken för arbetskraftsinvandring – med påföljande anhöriginvandring – har inte ändrats. Sverige har ingen lista med så kallade ”säkra länder” som underlättar och snabbar upp asylförfarandet.  Några kvalificeringsregler till de generösa välfärdssystem har inte införts.

Givet de nuvarande regelverken bedömer SCB att invandringen till Sverige kommer att ligga runt 100 000 människor per år. Huvuddelen av denna invandring kommer att utgå från de regioner i Afrika och Asien som dominerar bland de cirka två miljoner människor i Sverige som är utrikes födda. Skulle Turkiets mur rämna för gott och säg ytterligare 100 000 asylsökare skulle ta sig till Sverige så förstår alla som kan tänka att problemen snabbt skulle bli övermäktiga.

Att regeringen lägger allt krut på att vidmakthålla den ”europeiska lösningen”, det vill säga att förmå Erdogan att stänga sin mur igen, är lika självklart som viktigt.

I förlängningen behövs också en annan mer hederlig och verklighetsnära politik. Dels när det gäller Sveriges egna regelverk för invandring. Dels och framförallt behövs nya tankar och förhållningssätt till asylrätten och till folkvandring.

Idag har vi ett läge där svenska politiker kommer undan med att säga att de självklart står upp för asylrätten. Vad de inte behöver säga är att EU har sett till att människor hindras från att söka asyl.

De flesta som söker sig norr- och västerut i världen är folkvandrare i betydligt högre utsträckning än vad de är asylsökare enligt det internationella regelverkets definitioner. EU och Sverige behöver förhålla sig till folkvandring på ett mer upplyst och öppet sätt. Folkvandringar är en viktig del av mänsklighetens framgångssaga. Det är otänkbart att Sverige och EU bara säger nej till alla dessa människor. Det är lika otänkbart att bara säga ja till alla dessa människor. Det behövs ett nytt och anständigt regelverk.

För att detta ska komma till stånd krävs att bland annat svensk politik upphör med tungomålstalande besvärjelser i invandringspolitiken. Dels behöver hemläxan göras och nuvarande politik stramas åt. Dels behövs en ny politik för folkvandring.

Att lägga all sin lit till den turkiska muren är minst sagt riskabelt.

 

Widar Andersson

Rapp och erfaren politisk kommentator. Sju dagar i veckan skriver han ledarartiklar i Folkbladet. Han skriver krönikor i flera andra tidningar. Widar citeras ofta i riksmedia och hans inlägg noteras både till höger och vänster i politiken. På WidarDirekt skriver Widar med oregelbundna mellanrum. Typ när något händer - eller en ny tanke dykt upp - och det är för långt att vänta till nästa ordinarie ledarsida i Folkbladet. 

  • Twitter
  • Widar Andersson

Bloggar