Logga in

Setareh Yousefi

Frankly my dear...

2018 års bästa filmer - Titta ikapp!

Norrköping I 2018 års sista filmkrönika summerade jag filmåret som ett bra år med många minnesvärda filmer. Medan 2017 kändes medioker och mindre spännande tog filmbranschen ett kliv framåt under 2018. Här listar jag några av de bästa filmer från 2018 (som jag sett såklart) utan någon inbördes rangordning.

Blindspotting

Miles och Collin med bekymrade min

Okända Carlos López Estrada regisserade denna drabbande pärla om diskrimineringen av svarta i USA. En utmärkt blandning av humor och allvar, med manus skriven av huvudrollsinnehavarna Daveed Diggs och Rafael Casal. Ett manus som aldrig tappar fart utan håller nivå med sig själv hela tiden. En intelligent debut som förklarar ojämställdhetens kärna på ett utmärkt sätt. Samtidigt är berättandet fängslande och högst relevant. En fusion av historia och kristallklart budskap. En film som ger hopp trots dess innehåll som vittnar om en svår värld.

Leave No Trace

Dotter och far tittar på varandra

En vacker och berörande historia om far och dotter som lever utanför samhällets ramar. Tills dottern Tom blir upptäckt i skogen där familjen bor. Sociala myndigheter försöker anpassa dem in i ett vanligt liv. Regissören Debra Granik håller en otrolig balans mellan att både visa en oromantisk sida av livet utan moderniteter och kritisera samhällets osynliga handbojor. Hon delar ut tankeställare åt olika håll. Ingen försköning, ingen romantisering. En öppen och äkta blick på livet och människorna i utkanten av våra samhällen.

Shoplifters

Fem personer håller varandras händer på en strand och går mot vattnet, de syns bakifrån

Hirokazu Koreeda kom ut med två filmer under 2018 (i Sverige, "Tredje mordet" kom egentligen ut 2017). Sådan lyx belönas vi inte alltid med även om regissören varit ganska aktiv de senaste åren. Vad sägs om filmer som "Sådan far, sådan son", "Systrarna" och "Efter stormen" de senaste fem åren? Vid en första anblick känns inte "Shoplifters" lika stark som dessa tidigare verk men bit för bit växer den sig starkare inombords. Som vanligt utforskar Koreeda människan på sitt speciella sätt. En stilla arbetande fördjupning i konceptet familj, gemenskap och kontakt. 

Domaren

Fiona och Adam på sjukhuset

Emma Thompson och Fionn Whitehead gör storartade insatser i denna mycket vuxna drama om domaren Fiona och det fall som påverkar henne djup. Hon som annars håller sig på rätt sida av den professionella gränsen. Skickligt berättat, intressanta karaktärer, skådespelare som toppresterar. "Domaren" var liksom "Leave No Trace" ett mästerverk som passerade biobesökarna för hastigt. En film som lämnar spår långt efter att du sett den.

The Death Of Stalin

Stalins presumtiva efterträdare i diskussion

"The Death Of Stalin" gör ont, så väldigt väldigt ont. Den må vara humoristisk men ger en stark känsla av hur det är att leva i en diktatur. Både via små detaljer och stora händelseförlopp förmedlar den en känsla av oro och skräck som kan uppstå när du måste vara försiktig med allt du gör. Absurd, svart humor är ett satiriskt verktyg som inte på något sätt förtar den krypande känslan av att vara fast och utsatt. 

Filmen må vara fiktion men dess största valuta är sanningen. Den universella sanning som finns om människan och hennes mest destruktiva brister. En skarp iakttagelse, en spännande historia och någonstans också berörande.

Blackkklansman

Flip och Ron i konversation, Flip håller upp pistolhand

2018 var året då Spike Lee återvände till storformen. En originell film om den ovanliga historien om Ron Stallworth, en svart man som blev medlem i kkk med syfte att exponera organisationen. Självaste ordförande David Duke lurades av Ron som skickade en vit kollega till möten medan han själv tog telefonsamtalen.
Lee som alltid berättar historien om förtryck använder sig av en äldre händelse för att skildra problematik i USA idag. För att påminna sin tittare om att även idag finns brister i jämställdheten.

Sorry To Bother You

Tre män står och tittar på något ilsket

Det för året återkommande ämnet om ojämställdhet och förtryck kom i ett fräckt och nyskapande format via Boots Rileys "Sorry To Bother You". En satir över ojämställdhet i världen där minoriteter förtrycks och kapitalister utnyttjar människor. På en hörna också över hur apatiska vi blivit att vi inte längre ifrågasätter. "Sorry To Bother You" är en presentpåse fylld med olika budskap. Hela tiden håller regissör Riley en humoristisk inställning till sitt berättande. Men visdomen och läxorna är där kontinuerligt. Filmen är ett kall till ifrågasättande, ett kall till att behålla sin själ, till att förstå orättvisor och agera för att förändra. Hoppas vi är kloka nog som släkte att följa dessa råd. Riley försöker, genom att maximera sina observationer så vi inte missar det vi ser.

Lakeith Stanfield i huvudrollen, Danny Glover som kollegan och Armie Hammer som den läskigt komiska uberkapitalisten är alla strålande.

Roma

Familjen äter på restaurang

Årets slutspurt bjöd på den mycket omtalade "Roma" av Alfonso Cuarón. Och hypen är sann, går inte att säga något annat. En autentisk blick på livet och samhället genom en familjs verklighet i 70-talets Mexiko. Tempot är behaglig, inte långsam. Historien har hela tiden driv även om allt inte går i ultrarapid. Det sägs en del framför kameran, och en hel del mellan raderna. "Roma" är både vanlig och väldigt extraordinär. En anmärkningsvärd film som inte gör några speciella tricks.

Eighth Grade

Kayla och hennes nya vän sitter vid ett bord

Norrköpings-biograferna lyckades inte få hit den lysande "Eighth Grade" om tafatta tonåringen Kayla och hennes resa genom skollivet/privatlivet. En delvis skrämmande berättelse som ständigt tangerar på gränsen till det totala förfallet. Men Bo Burnham håller stadigt i spaken och skapar istället en ärlig och äkta bild av vad det kan innebära att vara tonåring, inte bara idag utan generellt. Kanske särskilt viktigt att se den tillsammans med tonåringar.

Bubblare: Juliet, Naked

Annie och Tucker tillsammans med Tuckers son på en strand

Förvisso är "Juliet, Naked" knappast genial, men ändå något så ovanlig som en romantisk komedi som egentligen är en tragedi. Som handlar om människor och våra tillkortakommanden. Med charm i överflöd, sympatiska karaktärer och tankeväckande.
Styrkan i "Juliet, Naked" är en sammansättning som ger ganska enkla och upprepade saker ny skrud. Jesse Peretz balanserar på ett imponerande sätt mellan det lättsamma och allvarliga. Aldrig fastnar regissören i något som borde ha klippts tidigare. Där logiken är försvagad täpper värmen igen hålen.

Specialutnämnande: Jimmie

Pojke sitter med konfunderad blick

Många svenska filmer fick uppmärksamhet 2018, speciellt i Norrköping då två filmer inspelade här gick upp på biograferna. Men "Jimmie" passerade lite snabbare förbi. Kanske orkar inte Sverige längre ta till sig en historia om svenskar som bli flyktingar och behandlas illa på sin resa till tryggheten.

"Jimmie" är en mycket effektiv berättelse som försätter dig i känslor. En omvälvande och starkt berörande film, en nödvändig påminnelse. En känslomässig bomb som är noggrant regisserad. 

Väckt av Damián Szifróns vilda berättelser

Norrköping Filmposter för "Wild Tales"

Jag frågade en vän om hen ville se filmen "Wild Tales". Då jag inte mådde på topp fick jag en varningen av vännen att jag kanske inte skulle må bra av den. Mitt resonemang är att om man stänger ute sig själv av sådana orsaker kan man bitvis behöva undvika så mycket att det inte är värt det.

 

Men jag var inte beredd på "Wild Tales". Jag var inte beredd på att må så otroligt bra av "Wild Tales". Och nu tittar du på bilden ovan och undrar vad det är med mig. Låt mig berätta då vad jag upplevde i lördags.

Den argentiska filmen "Wild Tales", eller "Relatos Salvajes" som är originaltiteln, är sex av varandra oberoende historier med röda tråden hämnd. Bortom all kontroll, revange på livet och brutalitet för rättvisans skull. Jag kände mig väckt av filmen. All den orättvisa som livet tvingar på oss stackare bemöttes med någon form av vinning.  Lägg därtill fantastiskt foto och scenografi, utmärkta skådespelare och manus vibrerande av kraft. Blandningen av bitter komik och allvarlig drama är genomgående i alla historier.

 

Ibland mår vi bättre av att fly, ibland mår vi bättre av den tillfredsställelse som handling kan ge. Ibland är glädjens sång den mest tröstande, men ibland är sanningens brutalitet ännu bättre. Den känslan förmedlar "Wild Tales" in i märgen. Chansningen att se en film jag blev varnad om visade sig vara helt rätt. Livet ska inte mötas med rädsla, då får man vara rädd för allt.

Nu kan vi glömma bort årets Oscarsgala

Norrköping Eddie Redmaynes glädje över hans Oscar-statyett

Har haft ett mindre uppehåll från bloggen men nu är jag tillbaka. Egentligen var det lördagens film "Wild Tales" som väckte mig. En filmblogg måste såklart ha ett inlägg om största galan för film, Oscarsgalan som gick av stapeln för en dryg vecka sedan.

 

Jag har redan uttryckt mitt missnöje här så jag ska inte gå in mer på det än JAKE GYLLENHAAL WAS ROBBED! Att han inte ens var nominerad för "Nightcrawler" är en katastrof. Att Oscarsgalan blev en hyllning till den vita rasen, indirekt, var inte heller uppiggande. Mitt i allt måste jag ändå uppskatta att Eddie Redmayne fick pris för sin roll som Stephen Hawking i filmen "The Theory Of Everything". Man kan cyniskt säga att spela funktionsnedsatt lyfte Edddie. Men när jag såg filmen, båda gångerna, fokuserade jag väldigt mycket på just hans skådespeleri för att urskilja om det mest handlade om kroppslig förvandling och så var det inte. Redmaynes ögon var en stor del i hans skådespel vilket han använde på ett skickligt sätt.

 

Annars är det bara att glömma och gå vidare!

Favorit i repris: garderobkatastrof

Norrköping Keira Knightley på Golden Globes-galan

Det här börjar bli en trevlig tradition på min blogg: publicering av ovanligt osmickrande kläder. Här är Keira Knightley på Golden Globes i en förbluffande kreation som delvis ser ut som en nunnas nattlinne. Blandat med en flicka på en amish-skola ungefär. Imponerande katastrofalt.

 

Vill du fler klänningar? Klicka dig vidare för det finns många andra hemska utstyrslar...se Rosamund Pike. En del var också vackert klädda, exempelvis Amy Adams.

http://jezebel.com/every-dern-look-from-the-72nd-golden-globes-red-carpet-1678851050

Diagnoser genererade priser på Golden Globes-galan

Norrköping  

Julianne Moore i filmen Still AliceEddie Redmayne i The Theory Of Everything

Igår hölls Golden Globe-galan i Hollywood och två skådespelare som vann priser för bästa insatser i kategorin drama var Julianne Moore och Eddie Redmayne. De vann för sina insatser i "Still Alice" och "The Theory Of Everything". Det ser ljust ut för båda på Oscar-fronten, det är nämligen dramafilmer som brukar lyckas bäst på den största filmgalan av dem alla. En sak båda roller har gemensamt är att båda spelar personer som får livsavgörande diagnoser. I min familj brukar vi kalla den här typen av roller för "Oscar fishing". Att spela någon som har en funktionsnedsättning, som dessutom inte är medfött, brukade i alla fall generera priser. I år är denna sanning mer sant än vanligt.

 

Jag har själv inte haft turen att se dessa än. Däremot har jag sett "Boyhood" och tycker definitivt inte att den förtjänar pris för varken bästa regissör eller bästa film. Ett annorlunda koncept i sig, i detta fall inspelning under 15 år, gör inte en specifik film till den bästa.

 

Här kan du läsa mer om vilka som vann priser: http://www.goldenglobes.com/golden_globe_winners

Nomineringar av årets sämsta filmer är utannonserade

Norrköping Scen ur "A Million Ways To Die In The West"

Varje år delar Hollywood ut Oscar-statyetter för de bästa framträdanden som filmvärlden producerat. Varje år delas även The Razzie ut. En Razzie får den som enligt kritiker gjort det sämsta inom film. I år är "A Million Ways To Die In The West" och "The Expendables 3" bland de som fått flest nomineringar. Jag missade faktiskt båda filmerna när de gick på bio. Hann helt enkelt inte att se dem.

 

Här är alla nomineringar:

http://jezebel.com/razzies-shortlist-includes-the-interview-exodus-jenni-1677505320

 

För fyra år sedan vann Sandra Bullock en Razzie som sämsta skådespelare för sin roll i "All About Steve". Hon gjorde något så ovanligt som att dyka upp och ta emot priset. Därmed tydliggjorde hon också varför hon är sådan charmig person. Videon ser du nedan!

 

Filmbloggen "Frankly my dear..." är en anspelning på det bästa filmcitatet från "Borta med vinden". Jag skriver om och recenserar film i Folkbladet. Bloggen innehåller både exklusiva recensioner för den och allt det som går att skriva om filmer som inte ryms i en recension.

Bloggar