Logga in

David Iwung

Fotbollsbloggen

Kicken? Nej, men det är en megaflopp

NORRKÖPING Åtta matcher in i säsongen och den är död. I alla fall om man som IFK Norrköping rustat, siktat och vill vara med i den roliga delen av den allsvenska tabellen. 

Åtta matcher! 22 återstår men när IFK Göteborg firade med fansen, Peking-kamraterna drog sina kalla händer genom håret och publiken sökte sig hemåt var det bilden av ett mellanår. 

En flopp av stora mått. Det största av mått, på gränsen till fiasko men vi aktar oss för att kasta med det ordet med tanke på att det fortfarande ligger 66 pinnar i potten att spela om.

---------------

Jag var inställd på att Peking skulle få svårt att hävda sig mot de bästa 2019, men en elfteplats (nio poäng efter Malmö FF redan nu) fanns inte med i den mest pessimistiska kalkyleringen. 

Det som studsade med i fjol, det gjorde det ofta och mycket, är inte längre på IFK Norrköpings sida och det är inget konstigt i sig. I elitidrottens värld råder en märklig förmåga att sanningen kommer ikapp och den verkligheten är sällan missvisande. 

När IFK Norrköping kom ur sin medvinszon och tappade sin förmåga att vara tillräckligt bra men inte så mycket mer för att vinna, blottade sig ett lag som inte lyckats ställa om, hitta tillbaka.

Blåvitt springer i motsatt riktning. De har maxat individuellt och sitter på ett kollektiv som är svårt att inte bli imponerad av. 

De förtjänade inte att åka hem med tre poäng, men var dödligare och skickligare i den delen av banan där det är som allra viktigast att vara dödligare och skickligare. 

---------

IFK Norrköping kändes inte redo någon gång egentligen under försäsongen och väntar fortfarande på att hitta sig själv.

Om eller när de når dit vet jag inte men nu handlar det om att se till att det sitter ihop i Europa. I allsvenskan  har chansen rasat samman. 

------

Nu kastades Gudmundur Thórarinsson in centralt (och var bra och nyttig). Rasmus Lauritsen fick lämna bänken för en plats i backlinjen (och var bra och nyttig) men det var en eld som skulle paniksläckas och det fungerar sällan. Lars Krogh Gerson, städgumman och målskytten, hade en utgångsposition till höger men for runt i vad jag tror var en fri roll medan Simon Thern hade en offensivare och högre utgångspunkt. 

Vad sa vi om att söka och leta? Det pågår fortfarande i mitten på maj månad i IFK Norrköping. 

Med det skrivet - det är förvånande att det inte finns någon gråzon när medgångsmascaran runnit av.

Vitt 2018.

Svart 2019.

----

Och i en allt mer tilltagen kritikerstorm står Jens Gustafsson. Managern som kanske fått bättre förutsättningar än någon annan ansvarig IFK-tränare i modern tid att värva, få ihop det här spännande laget och forma en utmanare till guldet.

Han har det tufft nu, Gustafsson.

Den här veckan är chansen att styra upp säsongen. Kicka igång hoppet - men 1-2 mot Blåvitt förvärrar, försämrar och försvagar.

Självklart kommer Jens Gustafssons person ifrågasättas. Det ska han också göras, men det är inte nära att kicka 40-åringen. Toppstrid och guld är avlägset, det känns kört, men just nu känns det faktiskt som det finns andra, viktigare utmaningar för Gustafsson vars förlängda avtal sträcker sig till 2021. 

Att se till att det här laget han förfogar över kan ta och utveckla sig till något som de inte gjort på en och en halv säsong.

Att de kan få fason på bristerna, skaka av sig alla barnsjukdomar, hitta en stabilitet och ta det där steget mot vad de vill vara - inte bara på papper. 

Det var ett sjujäkla test för Jens Gustafsson när han kickades från Halmstad - det som han möter på jobbet nu, i IFK, är en lika frän prövning.

----

Ärligt börjar jag tröttna på att dra analyserna som känns identiska, har känts identiska, i ett och ett halvt år nu vad det är för ok som hänger över IFK Norrköpings axlar.

Hur mycket än Jens Gustafsson laborerar, kastar om, testar och söker svaret så skaver det offensivt. 

Och laborerat, kastat om testat och sökt har den allt mer pressade skåningen gjort. 

Kvar i hans coachhänder förblir ett anfallsspel med så mycket friktion att det är svårt att sätta ett likhetstecken mellan bristerna/oförmågan som råder och ambitionen att var ett topplag.

En för trög sista tredjedel. En alldeles för trög.

Det är tre lag som står på en seger så här långt: Falkenbergs FF, AFC Eskilstuna och - IFK Norrköping.

Två nykomlingar och fjolårets tvåa.

-----

Jag tror inte att någon som lommade hem från Östgötaporten fann en tröst i att hemmalaget -bortsett från första 18-19 minuterna - plockade fram en insats som kan vara den bästa för säsongen.

Det spelar liksom noll roll när utdelningen blir noll poäng och ett mål. 

IFK Norrköping är elva i allsvenskan med en seger efter åtta matcher. Kris, ja men vi väntar med fiaskostämpeln. 

------

Med rätt hemmamatcher på våren, AIK, Malmö FF och IFK Göteborg, har det varit okej med folk på Östgötaporten. 

Nu kommer Sundsvall, Häcken och Sirius

Marknadsavdelningen har en utmaning till jobb framför sig. 

De också. 

 

 

Låt oss tala om elefanten i rummet

NORRKÖPING Det såg inte så sprudlande och piggt ut till en början.

Det var inte det där energiska och frejdiga Kamraterna som vi vant oss vid hemma på Nya Parken.

Kanske hade Sundsvalls fina bortaskalper mot Elfsborg och Kalmar medfört en överdriven respekt.

Kanske hade faktumet att nykomlingen plockat 16 av sina 26 pinnar utanför Norrporten Arena satt sig i Pekingspelarnas skallar. 

I det läget: vad gott det måste vara att ha två gamla uvar i laget.

Två bra, kloka gamla uvar och en pånyttfödd, fysisk urstark forward.

1-0-målet för IFK innan paus var inte bara viktigt – det var även talande.

Andreas Johansson såg att Daniel Sjölund stack på djupet. La en lite för lång boll (vi väljer det före att ”Daja” sett kvickare dagar) men Sjölund gav inte upp lädret.

Ålänningen hann, vred på hela sin kropp och fick bollen inåt straffområdet där Christoffer Nyman mötte med full kraft. Peking var – trots en ganska avslagen första halvlek – i ledning och det är givetvis även det talande.

Poängmaskinen hittar vägar att koppla grepp. Att avgöra.

Resten? Well, det var 13 galna minuter när allt gick IFK:s väg. Allt!

När alla hittar zonen. När alla växer samman till en löpande och inspirerande massa med vittring på guld klarar man tydligen av att smacka in fyra mål på 13 minuter. Jag har aldrig sett det tidigare - men det är heller ingen vanlig IFK-säsong. Far from. 

------------------------

Alexander Fransson var så bra. Så överlägsen. Så klok. Igen.

Mittfältaren  skallade in sitt femte mål för säsongen och ägde planen som vi sett honom göra vid ett par tillfällen nu. 

Det är nog bäst att IFK-fansen passar på att njuta. Det lär inte bli så värst många mer matcher i IFK för ”Alle”.

Det kan det inte bli.

Att han är kvar förvånar faktiskt.  Med det steget, med den utvecklingskurvan U21-landslagsmannen haft och den potential han besitter – han ska inte spela i allsvenskan.

Och vi kan alla se att han är redo att ta steget. 

---------------------------

Och när vi är inne på ämnet – den här upplagan av IFK Norrköping kommer vi nog inte att få se så mycket mer än sex matcher till.

Det är inget som Janne Andersson hymlar om heller.

IFK-managern är inställd både på att anbuden kommer att vara av den digniteten att klubben inte kan  säga nej.  Andersson vet även att det kommer bli en utmaning (kommer ha en artikel om det) att rekonstruera ett lika vasst lag.

---------------------------

Med risk att vara nålen som bryskt kraschar på IFK-fansens perfekt snurrande vinylplatta – men dagens IFK Norrköping känns som en avgångsklass en månad innan studenten.

Nästa termin kommer det att vara en ny klass.

Nya elever. Bättre eller sämre? Vem vet, det återstår att se – men låt oss ponera en ombyggnad utan Linus Wahlqvist, Alexander Fransson, Christoffer Nyman, David Mitov Nilsson, Christopher Telo och för den delen Emir Kujovic.

Ska vi kalla det för att Janne Andersson och kompani får något att bita i?

Visst, det är försäljningar som ger medel att värva men ovan nämnda spelare bär på värden utöver deras utsökta fotbollsmässiga egenskaper.

Det flyter vittblått blod i dessa herrars ådor. Det är inget man värvar. Eller köper. 

Hunt tar den ocensurerade vägen

NORRKÖPING Bosse Sundberg, Dolphins pensionerande klubbdirektör, hade det och IFK Norrköpings ordförande, Peter Hunt har det.

Förmågan att snacka så att reporteröronen växer. Så att det smattrar om tangentbordet. 

Dela med sig av tankar och uttryck som ger en rubrik eller två. 

Två herrar som inte drar sig för att trampa på en tå eller en hel fot för att lätta på åsiktstrycket.

Inte alltid populärt om du är mottagare av kritiken. 

Både Sundberg och Hunt är framgångsrika affärsman som inte nått dit de är för att de stryker medhårs.

För att de är konfklikträdda eller drar sig för att framstå som okänsliga med tuffa citat. 

De har haft chansen att välja väg när en reporter ställer frågor och de har valt den tuffa ocensurerade vägen. Fortsätter att ta den vägen. 

--------------

Peter Hunt är en dyrkad man av IFK-supportrarna. Ordföranden med den stora plånboken har räddat IFK:s existens och då är det svårt att inte stämpla in högsta popularitetspoäng.

Hunt har inte vunnit lika starka sympatier i och runt Nya Parkens innandömen där många tycker att hans stil passar illa. Att han skulle vädrat åsikterna med dom - inte i tidningen.

I går var det dags igen. Peter Hunt avlossade en salva men sa också att "Det är för dåligt av oss alla" att inte IFK lyckas att sälja in klubbnamnet bättre. 

Här  kan du läsa artikeln i sin helhet.

--------------

Sleipner kommer inte missa det här.

De har bäddat väldigt bekvämt för sig - sju poäng ned till tvåan Linköping City med sex matcher kvar - och har ett långt ifrån skrämmande spelschema kvar.

I veckan skrev Josef Massi på för två nya år. 

Det som imponerat mest på mig med årets Sleipner-upplaga är fysiken.

Martin Andersson, Viktor Adsell Sjöberg, Alexander Radesjö kan löpa sönder vilket division 2-motstånd som helst, ja de skulle ställa till det för lagen i ettan med med sina gigantiska lungor.

Jimmy Karlsson höll jag fram till David Mitov Nilssons utveckling som stadens bästa keeper. 

Framför allt verkar det ha lagts en järnstark kamratkänsla i den stora truppen.

Alla är faktorer som gör att vi har division 1-fotboll på Nya Parken 2016. 

 

 

Han snuddade himlavalvet

NORRKÖPING -Vad är det för match?

Funderingen dök upp i skallen innan Andreas Johansson bredsidade in avgörandet som satte eld på Nya Parken.

Ja, redan när Darijan Bojanic smackade in kvitteringen med högervristen. Och igen när Robin Simovic drömmålade Helsingborg i ledning. 

Då hade vi Pekings smått makalösa finish kvar. 

-Vad var det för match?

När såg vi den här urladdningen senast? När spelades det en match som svängde så fantastiskt skönt?

Som innehöll så fina mål? Som var så skönt dramatisk?

Det var känslor under och det var känslor efter. Kanske framför allt efter. 

Henrik Larsson - han kunde alltså förlora mot IFK Norrköping - kokade och förvarnade att han skulle tala i rubriker i CMores intervju.

I mina öron var det en ganska städad attack mot domare Pandzic som mer stank dålig förlorare från Henkes sida.

I Kamraternas omklädningsrum var den en annan sorts emotionell storm.

Jack Nordholm, IFK:s mediaman, hade igång filmkameran som bland annat visade Andreas Johansson leda det bubblande omklädningsrummet i segersång. 

Inget konstigt i sig. Det hör en seger till - men adrenalinet pumpade fortfarande i matchvinnarens kropp.

Kaptenen, segerrusig och upprymd på samma gång, påminde en övertänd sångare sekunden han äntrar scenen.

När han snuddar vid himlavalvet och äger världen.

Lagkamraterna backade nästan för den smågalne Johansson som ser ut att ha tappat det.

I själva verket avslöjar han bara hur mycket han älskar stunden. Hur gott segern smakar. Hur viktig trean var.

Självklart säger sångsekvensen i omklädningsrummet en del.

Eller den säger allt.

Om Johansson och om hur ett lag mår efter att att de kravlat sig upp från de utdömda och vänt till en vinst som gör att de hakar på i den sanslöst ovissa tabelltoppen.

-----------------

Väntat att  Alexander Fransson är med i Håkan Ericsons trupp till EM-kvalmatcherna mot San Marino och Polen. Ericson hyllade den elegante IFK-mittfältaren när jag snackade med förbundskaptenen ute i Åby för ett par veckor sedan. Fransson lär få speltid.

Linus Wahlqvist hade ingen av sina bättra kvällar mot Helsingborg och har mer att bevisa för guldcoach Ericson som sa följande om IFK:s högerback:

- Jag tror mycket på Linus men jag vet inte om det är som inner eller ytterback. Jag tycker han måste upp ett par växlar för att hålla högsta nivå, men det kommer nog komma.

 

 

 

 

 

 

Kamara dödade IFK:s segerchans

NORRKÖPING 19 avslut PÅ mål. Bommade frilägen. Upprullningar. En kraftig slutforcering - som till slut gav utdelning med Alhaji Kamaras vänstervolley.

Lika mycket till en spark i klockaspelet för ÅFF, lika förlösande var kvitteringen för Kamraterna.

Jag förstår om sex ton malayisk frustration rann av Alhaji Kamaras axlar i samma sekund som hans boll gick i nät bakom smått fantastiske Gustav Jansson - men varför satte inte IFK-anfallaren av efter bollen? 

En Zlatan mot Tyskland ni vet. En "Kom igen - nu åker vi hela vägen-signal" till medspelare och supportrar?

Visst skulle IFK-forwarden gjort allt för att sätta bollen i spel med en gång för att inte ödsla dyrbara sekunder i kvitteringsjakten.

Igen: jag förstår om Kamara ville ta emot världen på sin välsvarvade bringa men tre pinnar måste vara viktigare än att ta på sig hjälterollen i det läget av matchen i och i den toppstrid Peking befinner sig i.

-------------------------

Jag såg derbyt på lokal och det var fler som reagerade över Kamaras val att dra av sig tröjan - given varning - och "stoppa" matchen längre än nödvändigt.

Paradoxalt dödade Kamara IFK:s chans att gå för tre poäng när han räddade en poäng. 

Kraftpaketet från Sierra Leone har fysiken, han har hjärtat och passionen men har en del att lära i spelförståelse.

Hur han ska löpa, när han ska löpa till exempel.

Inte bara att jaga efter bollen nästa gång han kvitterar på stopptid i en match som ägs av hans eget lag. 

------------------

Skaplig cuptorsdag som väntar. IFK Norrköping-Akropolis, Sylvia-Brommapojkarna och Torstorp-Djurgården. 

---------

 

 

 

Fulast i serien - försvaras av Janne

NORRKÖPING Fulast i allsvenskan? Daniel Sjölund. I alla fall sett till varningsstatistiken som visar att Pekings mittfältare fått syna det gula kortet åtta gånger. Åtta gånger på 17 matcher. ”Daja” hunnit med att vara avstängd en gång. Fortsätter han i det här tempot är han det snart igen. Och igen. 

Janne Andersson avfärdar dock att hans nyckelspelare skulle vara en opolerad och  vårdslös spelare.

-Nej, nej han är våran balansspelare och hamnar ofta i en roll där han ska stoppa kontringar. Nu när vi har ett bollinnehav högre upp i banan har Daniel tvingats ta ett par frisparkar när motståndarna ställer om, men så här på rak arm kan jag inte säga att det har varit några fula grejor. Han sparkar inte ned folk utan gör ofta kloka värderingar. Några varningar han fått emot sig har varit tuffa.

Jag får hålla med IFK-managern. Det är inte armbågar, sena tacklingar med dobbarna före eller en galen Roy Keane-blick jag förknippar mittfältaren med. 

------------------------

Fick tag på Janne Andersson, eller mer korrekt: han ringde upp, när han satt på Nya Parkens läktare och synade torsdagens individuella träning.  

Det var inte så han svalde betet vid konstaterandet att det var länge sedan hans lag var en så tung derbyfavorit.

I stället tyckte IFK-managern att Bruket sett piggare ut på slutet och backade upp argumentet med ÅFF:s två raka kryss (Malmö och Halmstad).

Men du, jag, Norrköping, Åtvidaberg och resten av fotbolls-Sverige vet att allt annat än en Peking-seger på måndag skulle vara en megaskräll.

Det skiljer 28 poäng mellan lagen.

Bruket har haft ett helvetesår.

Är tung skadedrabbade.

Kickade just sportchefen.

Har en ynka seger på 19 matcher.

Saknar självförtroende.

Har en lång svit utan vinst mot IFK. Ja, ni fattar…listan kan göras längre men det är också det som gör det extra intressant.

Kristian Bergström kommer vilja en derbyseger innan skorna åker upp för gott. Ajsel Kujovic skulle nog inte ha något emot att ta hem brödrakampen mot Emir.

Bruket kommer inte att sluta säsongen med en seger men inte kommer den andra på måndag?

Väl..

--------------

Givetvis skulle Elfsborg plocka fram en rysaravslutning som kryddar en redan smaskig allsvensk stek till något alldeles extra. Tre lag. Alla med 38 poäng.

Och tre desperat jagande klubbar hack i häl bakom.

Å. Herre. Gud!

IFK Norrköping är huvudspåret men Norrköpings lokala klubbar kommer även vikas utrymme i Fotbollsbloggen. Det senaste skvallret. Materialet som inte lämpade sig i pappret. Det här är forumet. David Iwung, 40 bast och med en förkärlek till Liverpool FC och feta riff, heter jag som skriver. Favoritspelare: Mikael Lindskog. 

  • Twitter
  • Twitter

Bloggar