Dramaturgin har en bärande intrig där det är möjligt att antyda regeringskris, regeringsavgång och extra val inom något år eller så. Den "fria hyressättningen" - som på vänsterinitiativ kallas för "marknadshyror"- är framförallt framdriven av Centerpartiet och motarbetas framförallt av Vänsterpartiet. Centerpartiet är en mycket viktig strategisk partner för Socialdemokraterna framöver. Ambitionen att hålla de fyra forna Allianspartierna åtskilda är av största betydelse för S möjlighet att kunna regera vidare efter nästa val. Vänsterpartiet satsar dock fortsatt hårt på att förbättra sin position inför kommande förhandlingar med Socialdemokraterna. Den politiska intrigen är därför levande: Hur ska Löfven ta sig ut ur det svåra läget med statsministerportföljen i hand?
Sakpolitiskt är frågan betydligt mindre het. "Mycket väsen för lite ull", skriver den tidigare bostadsministern (KD) i en kommentar på bostadspolitik.se. Attefall konstaterar att Vänsterpartiet och Hyresgästföreningen "bluffar" när de påstår att "tre miljoner hushåll kommer att få chockhöjda hyror." Han hävdar å andra sidan att Fastighetsägarna och olika debattörer "överdriver" när de påstår att förslaget om fria hyror i nyproduktion kommer att leda till ökat byggande på kort och medellång sikt. Hyrorna i nyproduktion är nämligen redan i linje med vad marknaden tål; det vill säga i linje med vad människor är beredda att betala.
På lång sikt räknar Stefan Attefall med att utredningens förslag kommer att innebära mer av marknadsekonomi inom hyressektorn. Frågan är vad det betyder? I en riksdagsmotion från 2002 skriver Attefall i par med Mikael Odenberg (M) att det "svenska systemet för hyressättning inte fungerar." De hävdar att hyrorna ligger över marknadshyra i orter med bostadsöverskott och under marknadshyra på orter med bostadsbrist. Marknadshyror borde därför fungera så: Vissa hyror höjs och vissa hyror ligger rätt och vissa hyror sänks?
Stefan Attefall och hans S-kollega på bostadspolitik.se Lennart Weiss är hur som helst överens om att fria hyror i hela beståndet på lång sikt kommer att öka kostnaderna för bostadsbidrag och för sociala boenden av olika slag. Så är det förmodligen. Men sannolikt har det runnit mycket politik under broarna innan något sådant sker på riktigt.