Upplevelserna under det gångna Coronahalvåret har haft stor betydelse för att "Flocken" har blivit mer synlig och närvarande i samhällsdebatten. Flocken brakade rakt in i samhällskärnan när det runt februari och början av mars började talas om att Sveriges strategi i Coronapandemin var att så tryggt och säkert som möjligt försöka uppnå flockimmunitet mot det nya viruset. Så många människor som möjligt skulle bli smittade och så få som möjligt skulle bli allvarligt sjuka/avlida av viruset. Här fanns och finns en tydlig spänning mellan flocken och individen. Den spänningen uppkom dock inte i och med Coronan.
Konflikten är nog snarare evig och kan skildras och uppfattas i flera olika dimensioner. En av dimensionerna är djupt politisk och har bäring på så väl höger-vänster som liberal-konservativa motsättningar. Lätt generaliserande skulle jag säga att de till höger och de som är mer liberala är mer kritiska till flocken än vad de som är till vänster och de som är mer konservativa är.
Flocken har således en stark ställning i Sverige. Vilket på många sätt är en styrka för samhället. Men som bekant är ens starkaste sida också ens svagaste sida. Flocktänkandet kan slå över i förtryck och pennalism och kan leda till fördummande tankeförbud och till utstötning. Två korta exempel:
Statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson lanserade 2013 begreppet "Åsiktskorridoren" som en mycket smal "buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd."
Daniel Claesson påminde i Dagens Juridik (27/7) om att vår samhällsmodells portalparagraf slår fast att ”den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning. Därför är det djupt bekymmersamt att den fria åsiktsbildningen idag är under hot. (--) Det handlar om vad som med amerikansk terminologi kallas deplatformering. Det är drev mot personer i syfte att de inte bara ska tystas utan även straffas, genom att förlora sitt arbete, uppdrag och liknande."
Att folk lite till vänster och de som är lite mer konservativa känner samhörighet med Sverige som flock beror på att Sverige i fundamentala förhållanden har varit präglat av vänsterlutande ordning-och-reda- konservatism. Mitt i all öppenhet för det moderna och det individuella så är det avgörande kravet för vår samhällsmodell att alla som kan ska arbeta mycket och avstå en stor del av sina inkomster i skatt till det allmänna. Det som hänt nu är väl att det uppstått tveksamheter om hur det blir med ordningen och redan här framöver. Då blir det oro i flocken.