Allmänheten har tröttnat på våldsbrotten

Abdirizak Abdimalek Osman var 16 år då han i januari 2018 gick in på en pizzeria i Rinkeby i Stockholm och mördade en 24-åring med flera skott i halsen och huvudet.

Här längs den smala vägen dog en mor och hennes barn i onsdags när de påkördes av en bilist.

Här längs den smala vägen dog en mor och hennes barn i onsdags när de påkördes av en bilist.

Foto: Mikael Fritzon/TT

Krönika2020-07-29 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Han dömdes till tre års sluten ungdomsvård för mordet. För en vecka sedan avvek han till synes lättvindigt - allt finns på övervakningsfilm - från en permission vid ett köpcenter i närheten av ungdomshemmet. Abdirizak Abdimalek Osman hade två domar på sig - framkallande av fara för andra och försök till grov stöld - innan han dömdes för mordet på pizzerian.

En 55-årig man stod i en domstol i Kalmar i söndags. Åklagaren ville att han på sannolika skäl skulle häktas för grovt vållande till annans död i två fall, grovt vållande till kroppsskada och grov vårdslöshet i trafik. Mannen begärs även häktad för framkallande av fara för annan i fem fall. I onsdags förra veckan körde mannen ihjäl en kvinna och hennes son som var ute och cyklade på en semesterort på Öland. Vid påkörningen skadades även två andra personer i samma familj. Mannen var även strax före dödsolyckan mycket nära att köra på ytterligare barnfamiljer när han i hög fart for fram med sitt fordon på en smal väg. Mannen nekade till alla brottsanklagelser. Tingsrätten i Kalmar valde att försätta mannen på fri fot.

De två fallen från den senaste veckan här ovan i texten är exempel på händelser som är mycket utmanande för det som vi kallar för det "allmänna rättsmedvetandet": Varför tre års vård för ett brutalt mord? Varför permission under ett så kort vård/straff? Kan man mer eller mindre utplåna en familj och sedan bara resa sig och gå?

Det finns de som rynkar på näsan åt denna form av rättsmedvetande och som gärna avfärdar saken som blodtörstiga rop på strängare straff som lagvrängare och lagstiftare bör hålla sig för goda för att bry sig om. I en demokrati verkar emellertid vare sig politik eller juridik i några elfenbenstorn. Vilket utredningen ”Straffskalorna för allvarliga våldsbrott” (SOU 2014:18) resonerar klokt och initierat om. De skriver att strängare straff inte nödvändigtvis är brottspreventiva men att "samhällsutvecklingen har medfört att allvarliga våldsbrott är att anse som mer klandervärda i dag än tidigare samt att detta bör avspeglas i straffnivåerna för dessa brott. 

Precis så är det. Det allmänna rättsmedvetandet är inte allt. Det politiska - och framförallt det juridiska - rättsmedvetandet väger självklart tungt i rättsstaten. Men utan allmänheten; ingen stat. På den fundamentala nivån är det just så som det hänger ihop.