Flera av talarna som avgav röstförklaringar i riksdagen på måndagsförmiddagen var uppenbart smått slagna av stundens allvar. Och visst svävade historiska vingslag över den välbesatta plenisalen denna förmiddag. För första gången i modern tid tedde det sig som om en statsminister skulle avsättas i en misstroendeomröstning. Vilket också blev fallet efter röstförklaringar från gruppledare, partiledare och av vilden Amina Kakabaveh. 181 ledamöter röstade ja till misstroendet mot Stefan Löfven. Smärtgränsen går vid 175 ja-röster i sådana här sammanhang.
Röstförklaringarna gick i pekoralens tecken. Nooshi Dadgostar (V) citerade Tage Erlander från 1962 och anklagade Socialdemokraterna för att ha svikit alla sina ideal och övergivit sin historia, Vänsterpartiet och svenska folket. Ebba Busch (KD) sade sig ha rest mycket ute bland folket och på sina resor sett att det inte var några problem med folket utan att problemen däremot fanns i det arroganta politiska ledarskapet som utövades av Stefan Löfven. Annika Hirvonen (MP) tog nog pekoralpriset när hon räknade upp allt gott från regeringen som det arma folket nu skulle missa. Uppräkningen kröntes av att hennes partikollega Märta Stenevis "40-punktsprogram" nu kanske inte skulle bli verklighet. Alla i plenisalen var utrustade med munskydd. Vilket nog var en fördel för Stefan Löfven som satt längst fram och fick höra hur dålig och hur bra han var. Under munskyddets hägn kunde han nog kosta på sig ett och annat leende när det blev alltför högstämt från talarstolen.
Sessionen i kammaren avslutades med att talmannen Andreas Norlén förklarade att han inte kommer att entlediga Löfven och regeringen på studs. Statsministern har en dryg vecka på sig att återkomma till talmannen med besked om hur han vill gå vidare. Senast på tisdag 29 juni ska Löfven utlysa extraval. Gör han inte det så får han och regeringen avgå och Andreas Norlén får sätta igång med sina talmansrundor igen.
I det stora hela är det bra för Sverige att de här låtsasmajoritetsregeringarna nu förhoppningsvis går i drickat. Vi behöver vettiga majoriteter där man i huvudsak är överens om de stora och tunga sakerna i politiken och där - vilket är Nooshi Dadgostars viktiga poäng - det inte är någon tvekan om vilka som ingår i regeringsunderlaget. Det behövs nog på ena eller andra sättet ett val för att få till något sådant. Ett val där väljarna ger lite bättre förutsättningar för en socialdemokratisk partiledare, eller någon annan partiledare, att kunna bygga ett förtroendefullt samarbete med andra partier.