Man vet aldrig riktigt vad som ska hända när man kliver in på Curt Nicolin gymnasiet i Bildningens ståtliga byggnad nere vid det gamla stationsområdet i Finspång. En av de senaste gångerna jag var där kom jag in i en verkstad med en kristallkrona i taket och där lärarna vid sidan av allt annat agerade som informella arbetsförmedlare. För ett par år sedan fick jag ett par specialglasögon på huvudet och hamnade inne i en förbränningsmotor. För några dagar sedan kom jag tillbaka till CNG. Mitt ärende var att träffa historie-religion- och samhällskunskapsläraren Danira Curovac, hennes kollega engelsk- och naturkunskapsläraren Magnus Vikinge och deras elev Osman Hamid Osman från Norrköping. Då hamnade jag i Skänninge. Så kan det gå.
Jag och Danira Curovac sågs för ungefär ett halvår sedan. Då talade vi mest om hennes arbete på Curt Nicolin gymnasiet; där hon också har uppdraget som förstelärare. Den här gången så fick jag vara med på ett hörn i hennes och Magnus Vikinges arbete. Det projekt som Danira Curovac och Magnus Vikinge leder (tillsammans med kollegan Matias Björk) vänder sig till de cirka 185 eleverna i årskurs 1. För ettorna gällde Coronarelaterade hemstudier då jag var på besök. Däremot fick jag träffa eleven Osman Hamid Osman via nätet. Det visade sig vara en trevlig ung man som studerar på Teknikprogrammet därför att han tror att det kan vara en bra språngbräda mot en framtida karriär som psykolog. (Vilket alls inte är så konstigt som jag först tyckte. När jag googlade på "teknik och psykologi" fick jag flera miljoner träffar på nätet. Det finns till exempel flera universitetsutbildningar i ämnet. På Luleå Tekniska universitet - för att bara nämna en kurs ur högen - kan man denna vår förkovra sig i "kognitiva och motivationella teorier av relevans för samspelet människa - teknik.)
– Jag har en stor kärlek till teknik, till matematik och till människor och till livets förutsättningar. För mig hänger allt det där ihop i en helhet som handlar om samspelet mellan människa och teknik, sa Osman Hamid Osman och förde oss därmed rakt in ämnet för mitt besök på skolan. Projektarbetet jag skulle få inblick i handlar nämligen om hållbar utveckling.
Och det är nu Skänninge kommer in i bilden. Projektarbetet är till stora delar förlagt till Lindbladsskolan i just Skänninge. På Lindbladsskolan i den gamla medeltidsstaden går barn från förskoleklass och upp till årskurs fem. Eleverna på CNG i Finspång är uppdelade i ett stort antal projektgrupper. Deras uppdrag är att ta fram förslag på aktiviteter, händelser, material med mera som kan motivera och inspirera barnen i de olika årskurserna att ta reda på mer om miljö och klimat och om vad hållbar utveckling kan betyda rent konkret.
Magnus Vikinge arbetar mycket med klimat och hållbar utveckling även i sin vanliga undervisning utanför projektarbetet.
– Nu håller vi till exempel på med förberedelser för en "övningsdebatt" på engelska där eleverna ska företräda olika länders hållningar i frågor som är aktuella i Parisavtalet. I projektet med Skänningeskolan är ju skolbarnen väldigt unga så där vill det till att hålla sig på andra nivåer. Det är ett stort engagemang i grupperna och av det jag sett hittills så arbetar några på temat källsortering, andra har tagit sig an själva fotosyntesen, medan en annan grupp ska bygga sitt bidrag runt ett klädesplaggs hela livscykel, berättade Magnus Vikinge.
Osman Hamid Osmans projektgrupp började med att diskutera vilken undervisning om hållbar utveckling som de själva fått som barn.
– Vi var eniga om att det mest varit dystert och negativt innehåll i undervisningen. Fiskmåsar med plast i magen, hav och skogar som dör och sådant. Det blir ensidigt dystert och får många att tröttna. Vi vill istället vara mer positiva, visa vad som görs och peka på vad som kan göras, visa att det kan vara kul och spännande att skapa en bättre värld, sa Osman Hamid Osman.
– Vårt mål är att arbeta verklighetsbaserat med de här projekten. Det blir det verkligen nu. Eleverna i Skänninge kommer att arbeta med våra elevers bidrag och sedan skickar de upp sina resultat till oss. Det händer saker på riktigt. Hade det inte varit för Coronan så hade vi säkert setts fysiskt; våra elever kunde ha handlett och svarat på frågor direkt på plats, sa Danira Curovac.
Om sex veckor ungefär finns ett resultat i form av Skänningeelevernas arbeten som de gjort utifrån de uppdrag de fått av CNG-eleverna. Då åker jag tillbaka till Bildningen så får vi se vad som händer.
