Svårigheterna med att få igång testandet har steg för steg utvecklats till en stor politisk konflikt där framförallt Moderaterna har kritiserat regeringen för att så få människor har testats. Jämfört med många andra länder ligger Sverige väldigt lågt i antal testade medborgare. Vilket tycks ligga oss i fatet när världens länder nu så sakta öppnar upp sina gränser mot varandra igen. Sverige står kort sagt inte överst på listorna över länder vars medborgare hälsas välkomna över gränsen. Tidigare den här veckan togs två nya initiativ för att få in mer kunskap om smittspridningsläget i Sverige. Dels fattade regeringen beslut om att "Satsa ytterligare 5,9 miljarder kronor för att säkerställa finansiering av storskalig testning. Merparten av pengarna kommer gå till regionerna. I summan är det inkluderat 1 miljard kronor för ökad smittspårning. Regeringen vill skapa förutsättningar för, och stötta regionerna i utförandet av, storskalig antikroppstestning och testning vid symptom för covid-19." Förstår jag saken rätt så ska testerna vara avgiftsfria för de som testas.
Samma dag, fast på ett mer personligt plan, beslutade sig Folkbladets medarbetare Sarah Olsson för att åka upp till parkeringen vid Stadium Arena för att testa om hon hade antikroppar mot Covid -19 eller inte. Där på parkeringen erbjöd nämligen Norrköpingsföretaget iDoc antikroppstester med svar inom tio minuter. Sporrad av Sarah åkte även jag upp till Stadium Arena för att medelst några avlämnade bloddroppar skaffa mig kunskap om huvudvida jag hade haft viruset på besök i kroppen. Jag bedömde att den kunskapen definitivt var värd en dryg femhundring. Ärligt talat var jag nog framförallt nyfiken. Och det kändes liksom stort och märkvärdigt att få ett besked i en fråga som så har dominerat tillvaron i flera månader.
Jag har inte varit sjuk i den meningen att jag däckats av feber eller känt av någon lufthunger. I början på mars var jag emellertid i Stockholm på ett evenemang där en av deltagarna senare blev allvarligt Covidsjuk och pendlade mellan liv och död på sjukhus under tre veckor. Kunskaperna om avstånd och social distans var inte så allmänt utvecklade vid den här tiden. Någon vecka efter besöket i Stockholm tappade jag smak och lukt och var lite hängig. Inget märkvärdigt; men ändå lite konstiga saker. För säkerhets skull isolerade jag mig under några veckor och skötte jobbet på distans.
Väl uppe på parkeringen hos iDoc ägnade vi oss - en mindre flock provtagna - åt distanserat vankande fram och tillbaka medan vi väntade på provsvaren.
De flestas svar vara negativa. Mitt svar var positivt. Jag hade antikroppar mot Covid -19. Det kändes bra. Inte för att jag kommer att ändra mitt skygga beteende i och med detta. Men bra därför att saken blev mer konkret. Ett ja eller ett nej - med 99, 2 procents säkerhet enligt det blodprovande iDoc - är skönt som omväxling till "vi vet inte." Och det känns bra i själen att ha med någon nanopromille ha bidragit till att öka kunskapen om smittspridningsläget i Svea rike.