Varje tid har sina välfärdspionjärer

Året är 2000. Göran Persson och Thomas Östros presenterar ett nytt partiprogam för Socialdemokraterna.   Tillställningen andas framtid, öppenhet och barnvänlig glädje. Folkhemmet 2.0.

Året är 2000. Göran Persson och Thomas Östros presenterar ett nytt partiprogam för Socialdemokraterna. Tillställningen andas framtid, öppenhet och barnvänlig glädje. Folkhemmet 2.0.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Krönika2020-08-03 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den tidigare EU-parlamentarikern och ännu aktive kommunpolitikern Göran Färm i Norrköping har skrivit en bok om sin far Hilding Färm: ”En välfärdssamhällets pionjär.” 

Fadern föddes 1914 och kom efter 13 år i glashyttan i Hovmantorp att viga resten av sitt liv åt politiskt arbete inom socialdemokratin; bland mycket annat var han Folkbladets chefredaktör och ledarskribent under 14 år. 

Göran Färms bok griper tag i mig. Inte så mycket därför att boken med schvung och inlevelse berättar om hur det var. Utan därför att boken berättar om hur det är. 

Så här är det: Utan ansträngning, hårt arbete, envis vilja och förmåga till folkligt samarbete så blir det inte så mycket mer än kattskit av just något. 

Det finns en nyckelmening i Färms bok om Färm. Runt decennieskiftet 1969/70 anförtros Hilding Färm en chefstjänst i Östergötlands landsting. När han kommer in på sitt nya tjänsterum ser han att det inte finns någon skrivmaskin i rummet. Den flitigt självlärande Hilding som alltid skrivit själv får svaret att enligt landstingets reglemente så ska ”ingen över den femtonde lönegraden ha skrivmaskin.” Från den femtonde lönegraden och uppåt ska det som ska skrivas istället dikteras för sekreterarna.

Hilding Färm såg till att få in en skrivmaskin på sitt rum. Lönegraden hade han nog inget emot; vem skulle haft det? Men han var van att vara en del av produktionen. Skulle det skrivas så ville han göra det själv.

Socialdemokratin har verkligen varit det självklara hemmet för ”välfärdssamhällets pionjärer.” Partiet har ännu ett starkt grepp om samhällstankarna i Sverige. S är klart största parti i opinionen och även om det gradvis har gått utför sedan mitten av 1970-talet så har Socialdemokraterna mäktat med att vara största parti i alla riksdagsval i mer än hundra år. När det kärvat ibland – framförallt i frågan om EU – så lyckades S med sin JA-del att vara på den vinnande sidan i 1994 års folkomröstning om medlemskap i EU medan Nej-delen av S var i det vinnande lägret i 2003 års folkomröstning om medlemskap i valutaunionen EMU.

Frågan är om det finns några välfärdssamhällspionjärer nuförtiden, vilka de i så fall är och vart de känner sig hemma?  Och vad vill de med välfärdssamhället från nu och framåt? Vika sliter mest envist och vilka kan få folk med sig? Vart går de som likt Hilding Färm ser det som självklart att vara med i produktionen? 

Svaren är inte givna på något sätt. Göran och Hilding Färm ska hur som helst ha stort tack för att de lyfter upp de riktigt tunga frågorna på bordet. 

Karta: Landstinget Östergötland Landstingsarkivet