Under de dynamiska rekordåren från slutet av 1940-talet och till mitten av 1970-talet stod kollektivet i fokus för de växande välfärdsinstitutionerna och i valbåsen var klassröstningen kung. Men inget är för evigt. Den socialdemokratiske framtidsforskaren Jan Lindhagen och journalisten Macke Nilsson tog upp problemen redan 1970 i sin bok ”Hotet mot arbetarrörelsen”. I korthet var deras budskap att när de ”röda brukens” arbetarrörelsedominerade strukturer och snudd på obligatoriska gemenskaper löstes upp av urbanisering och utbildningsreformer så skulle socialdemokratin gradvis tappa greppet om människorna.
Det ökande välståndet och välfärden som S-politiken bidragit till gjorde folk friare och/men försvagade samtidigt banden mellan kollektiven och individen. S kunde knappast önska sig det gamla samhällets hårda villkor tillbaka - för att på så sätt vinna fler klass- och kollektivröstande väljare. Nutiden och framtiden behövde bejakas. Men kanske kunde väljarna på andra sätt påminnas om betydelsen av kollektiva allmänintressen?
Redan mot slutet av 1950-talet lanserade finansministerlegenden Ernst Wigforss (”Politiska utopier” 1958) en möjlig väg för S att hålla en kollektiv konservatism vid liv mitt i den alltmer individualistiskt liberala samtiden. I en elegant mening konstaterade Wigforss att ”om man kastat längtande blickar i det förflutna har det mera varit efter vad man trott vara detta förflutnas anda än just de former vari denna anda har varit förkroppsligad.” Socialdemokraterna har gjort några försök att "kapsla in" valfriheten i det allmänna genom att återskapa det "förflutnas anda". I Demokratiutredningen år 2000 föreslogs till exempel stora reformer för "deltagardemokrati" där medborgarna skulle få ökat inflytande i politikens sakfrågor. Förslagen kritiserades dock med tyngd och med rätta av statsvetarprofessorerna Peter Esaiasson och Mikael Gilljam: "Medborgarna kan härigenom förledas tro att politik handlar om enskildheter och egenintressen - inte som i ett väl fungerande demokratiskt styrelseskick om helhetsansvar och allmänintresse." (DN Debatt 27/2 2000)
Just förmågan att starkt hävda allmänintresse och helhet är det centrala i den förflutna anda som behöver återskapas för att knyta valfriheten till allmänintresset.Här finns en kollektiv konservatism att odla som länge har legat för fäfot i den krympande socialdemokratiska trädgården. Visst och somt går helt enkelt inte att välja bort. (Diskussionen om valfrihet och allmänintresse fortsätter på morgondagens (18/1) ledarsida.)