Mot slutet av boken, på sidan 125, citerar han den socialdemokratiske statsministern Tage Erlander som ledde landet och partiet mellan 1946 och 1969. Erlander talade om de ”stigande förväntningarnas missnöje.” Eller med andra ord; när vi får det lite bättre så stiger förväntningarna om att få det ännu lite bättre. Och om det inte infrias så sprider sig missnöjet över de förbättringar som inte kom istället för nöjdhet med de förbättringar som faktiskt kom.
Christian Rück skriver: ”Många människor upplevde känslor av olycka, otillfredsställelse och frustration, trots Tage Erlanders framgångsrika samhällsbygge.” Vilket inte var så lätt att tampas med för den dåtida socialdemokratin.
Christian Rücks mission är att lära oss skilja mellan å ena sidan det ”vanliga lidandet” som är känslor av otillfredsställelse, leda, frustration, relationsbekymmer som vi behöver acceptera som ett slags ”själens skrubbsår” och å andra sidan det slags ”själens benbrott” som är psykiatriska tillstånd som det ofta krävs och finns bra hjälp och behandling för.
Boken kan också läsas som ett slags delförklaring till dagens tillstånd i Sverige.
Drygt 50 år efter Tage Erlanders avgång så får hans efterträdare i partiet och i staten Stefan Löfven nu tampas med ett missnöje som kan sägas härstamma från sjunkande förväntningars missnöje.
Erlander hade många svåra problem att hantera. I det inrikespolitiska handlade det dock mycket om att hantera samhälleliga ”skrubbsår.” På 1960-talet kunde regeringen möta folks stigande förväntningar med utbyggd grundskola, bättre pensioner (ATP), stöd för att köpa ny bil, hundratusentals nya hyresrätter och sådant praktiskt och påtagligt. Löfven har en annan sits. Här talar vi mer om ”benbrott”. SOM-institutet vid Göteborgs universitet visade i sin årsrapport (april 2020) att 61 procent av medborgarna tycker att utvecklingen i Sverige går åt fel håll, att jämföras med 19 procent som tycker att den går åt rätt håll. Detta är den mest negativa bilden någonsin sedan detta började mätas. SOM-institutet ser nedåtgående trender för såväl regeringens arbete som bedömningar av demokratin i Sverige och folk ger svensk ekonomi den lägsta bedömningen sedan nittiotalskrisen. Budgetmiljarderna som nu sprutar ut från regeringskansliet biter liksom inte när folk tycker att själva benstommen i det forna paradiset är olyckligt på väg åt helsike.