S och LO hoppas kunna pressa Lööf och Sabuni

Att det är mycket politik inblandat i förhandlingarna understryks av att Sveriges största fackförbund Unionen sa ja till det bud som LO dömde ut.

LO: s ordförande Susanna Gideonsson.

LO: s ordförande Susanna Gideonsson.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Krönika2020-10-17 06:14
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

På fredagseftermiddagen blev det klart att de 14 förbunden i LO-facken ännu en gång sa nej till förslagen om ett nytt avtal om anställningsskyddet. LO: s ordförande Susanna Gideonsson sa vid en pressträff att alla har bjudit till men att frågorna var för svåra. ”Nu har vi slutligen gett upp för den här gången”, sa Gideonsson och hänvisade till att flera av de frågor som förhandlats nu kommer att flytta över till den ordinarie avtalsrörelsen som pågår.

Nu går frågan över till politiken igen. Och där väntar andra hotande konflikter som har sin udd riktad mot statsminister Stefan Löfven. 

Bakgrunden till att parterna överhuvudtaget förhandlar om anställningsskyddet är att Centerpartiet och Liberalerna i Januariavtalet har kommit överens med regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att Lagen om anställningsskydd ska förändras; antingen genom en ny lag eller genom att parterna på arbetsmarknaden skulle klara av att komma överens om ett nytt avtal som tillgodogjorde de krav som C och L ställde för att släppa fram Stefan Löfven som statsminister. När det gäller Las handlar det framförallt om att företagare i mindre företag ska ha större handlingsutrymme.

En statlig utredning har gjorts och presenterats i allmänheten. I den utredningen tillfredsställes kraven från Januariavtalet. 

På pressträffen hänvisade Susanna Gideonsson och avtalssekreteraren TorbjörnJohansson flera gånger till att själva förekomsten av den statliga utredningens förslag har försämrat fackens villkor och sits i förhandlingen. Arbetsgivarna har liksom trumf på hand eftersom de vet att blir det inget avtal så kommer ändå utredningens förslag att genomföras. 

Det argumentet stämmer givetvis. Att det är på det viset beror emellertid på det parlamentariska läget i riksdagen. S och MP har endast 116 av riksdagens 349 mandat tillsammans. För att kunna regera har Socialdemokraterna därför slutit ett avtal med borgerliga partier; vilket naturligtvis kostar på. Allt kan ju inte vara på det S-vanliga sättet oavsett hur många röster man får i valen. S och LO är emellertid delar av samma rörelse och man har nog ingalunda givit upp hoppet att kunna pressa C och L till eftergifter i den statliga utredningens förslag. Att det är mycket politik inblandat i LO: s nej förstärks av att PTK - ungefär 900 000 fackligt organiserade privatanställda tjänstemän - sa ja till slutbudet. Jag saxar ur ett pressmeddelande från PTK som kom på fredagskvällen: "PTK anser också att de tänkta förändringarna av anställningsskyddet skulle ha säkrat det fackliga inflytandet och inneburit ett fortsatt starkt anställningsskydd.

– Totalt sett hade tryggheten på arbetsmarknaden förbättrats och Sverige hade stått bättre rustat för omställning, säger PTK: s ordförande Martin Linder."

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt – som var den som ytterst gav Januariavtalet och Löfven grönt ljus i januari – hotar med att ge majoritet åt de som vill fälla regeringen om den statliga utredningens förslag genomförs. Det är en press som i grunden gynnar Stefan Löfven i förhandlingarna med C och L. Klart är hur som helst att någon form av regeringskris blev lite troligare på fredagseftermiddagen. 

(Texten har uppdaterats)

Martin Linder är ordförande i Sveriges största fackförbund Unionen och leder även den fackliga kartellen PTK.
Martin Linder är ordförande i Sveriges största fackförbund Unionen och leder även den fackliga kartellen PTK.