Hundratals miljarder sprätts iväg till allt som partiet anser vara lovvärt här i tillvaron. Det manliga språkröret Per Bolund försökte visa upp ett miljöparti som vill vara mer brett och öppet. Även köttätare och bilister ska kunna rösta på Miljöpartiet, sa Bolund. Så vitt jag förstår så ska "köttätare och bilister" uppfattas som en beskrivning av människor som inte är så intresserade av klimatpolitik. Varför i hela världen ska ett parti som vill sätta klimatet före allt annat anstränga sig för att vinna röster från väljare som inte alls tycker att klimatet är tidens stora fråga? Det enda vettiga vore väl att försöka nå fram till alla de vettiga och vanliga människor i Sverige som verkligen anser att klimatet är ett slags ödesfråga som behöver ett bättre politiskt ledarskap?
Miljöpartiet gör dock tvärtom. Under en pressträff vid kongressen hänvisade Per Bolund till att man tagit intryck av "socialismen" när man utformat sin politik. Ska socialism förstås som massiva bidragsökningar, stora skattehöjningar och ett kompakt ointresse för samhällets stora sociala problem; ja då ligger det kanske något i Bolunds ideologiska hänvisningar. Men allt det där är faktiskt ganska ointressant. Miljöpartiets problem är att det återigen blivit så litet att udda personer och grupper har tagit över i partiet. Man är på många sätt tillbaka i det läge där man befann sig innan språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson tog över ledarskapet mellan 2002 och 2011 och styrde upp MP-skutan på ett berömvärt sätt. Men nu är man tillbaka i eländet. Inför kongressen har det till exempel visat sig att det bland ombuden varit möjligt att samla ansenligt stöd för förslag om att beordra SVT att sända långa "klimatnyheter" varje dag och för en politik där samtliga bilar ska övervakas i en GPS-styrd kontrollapparat för att kunna ta ut extra mycket skatt av de som kör extra långt. Partiet är dessutom en vital del av den ganska ruggiga lobby som kampanjar mot skogsbruk, skogsmyndigheter och skogsägare i Sverige. Klimatet behöver dock inte oroa sig över miljöpartiets förfall. Sverige har en fossilfri elproduktion som kan byggas ut rejält för att kunna elektrifiera stora delar av industrin och transporterna. Det bästa för klimatet är därför om Miljöpartiet får rida ut sina inre demoner som ett oppositionsparti.