Personligen har jag inte svårt att sluta upp bakom den svenska statens hållning i det stora hela. Den i särklass viktigaste framgångsfaktorn är sannolikt att man har stått fast vid den balanserade hållning som intogs i ett tidigt skede av Coronautbrottet. Det har inte hattats hit och dit med restriktioner och lättnader. De ansvariga myndigheterna har därmed kunnat behålla sin legitimitet och trovärdighet visavi medborgarna. I utvärderingarna av politiken kommer säkert beslutet att hålla grund- och förskolorna öppna framhållas som en vattendelare av stor betydelse. Samhället stängdes inte ner som i många andra länder. Begränsningarna av folksamlingsstorlekarna började på max 500 och sänktes ganska snabbt till 50 personer. I övrigt predikades hemarbete, handtvätt och avstånd.
Det vill till att staten håller fast vid sin ohattande linje även här framöver. En liten varningsflagg bör hissas för att så kanske inte blir fallet. Av någon anledning annonserade staten för några veckor sedan att maxgränsen om 50 personer skulle kunna komma att justeras uppåt från och med ett datum lite framåt i tiden. Beskedet väckte överlevnadshopp i många svårt och hårt drabbade företag och föreningar inom underhållningsindustrin. De stora publiksporterna, biograferna, konsertarrangörerna, med flera anade en möjlighet att kunna dra in en och annan krona på evenemang av olika slag. När datumet väl kom så drog staten dock tillbaka sitt löfte. Besvikelsen gick och går att ta på ute i Underhållningssverige. Det står nog inte länge på innan alltfler företag och föreningar inom sport och kultur får ställa in sina verksamheter. Läget är mycket allvarligt. Statens legitimitet och trovärdighet kan snabbt sjunka som en sten om människor i allmänhet gör bedömningen att även vi i Sverige nu har dragits in i hattandets politik på Coronaområdet.
Trovärdigheten skadas också av att Coronafaran i regelverken till exempel bedöms vara mycket stor om mer än 50 personer sitter i en sal och lyssnar på en artist medan det är ok om samma artist framträder för 200 personer om konsertsalen förklaras vara en restaurang. Det är inte konstigt att idrottsklubbar och andra arrangörer agerar för att hitta de halmstrån och kryphål som finns.
Slår hattandet rot i statens politik och/eller i våra uppfattningar om statens politik så befinner vi oss snart i det läge som franska armén sades vara i vid Waterloo 1815: När det kom en order så var reflexen att inte göra något mer än att invänta en kontraorder.