Efter ännu ett barnamord bland de kriminella i Malmö så fattade polisledningen i Sverige beslut om att bedriva projektet Rimfrost under ett halvår. Under resans gång har operation Rimfrost utvidgats till att även gälla gängkriminaliteten i Uppsala och i det nu avvecklade projektet fanns beredskap också för andra orter. I den särskilda händelsen har projektchefen möjlighet att snabbt och obyråkratiskt omfördela poliser och andra resurser från olika delar av landet.
Enligt polisen fanns fyra mål med Operation Rimfrost: 1. Reducera mord och sprängningar i gängmiljön. 2. Reducera antalet personer aktiva i gängmiljön genom inkapacitering av gängkriminella. 3. Öka beslag av vapen och sprängmedel. 4. Öka allmänhetens trygghet.
Det är väl egentligen bara det första målet som är någorlunda klart och redigt utvärderingsbart. Och resultatet är negativt. Morden (15 stycken) är lika många som samma period förra året medan antalet sprängningar har varit några fler i år är i fjol. Jag vet inte om Rimfrost möjligen har varit mer positivt i Malmö och Uppsala. Men det är en bisats i det stora hela.
Som Anna Dahlberg lyfter fram på Expressens ledarsida (16 maj) så är det ett rejält feltänk att uppfatta gängkriminaliteten som en extraordinär särskild händelse. Enligt polisen kan något lyftas upp till en särskild händelse om det är en "plötslig, oförutsedd eller inplanerad händelse som den ordinarie polisverksamheten inte är anpassad för." (Med "inplanerad händelse" avses till exempel statsbesök eller fotbollsmatcher med huliganstatus.
Dessvärre är gängkriminaliteten ingen plötslig eller oförutsedd händelse. Gängkriminaliteten är "vår nya vardag," skriver Anna Dahlberg. Så är det.
Det finns inga halvårsprojekt i världen som löser tunga socialpolitiska problem. Här behövs fler poliser, bättre poliser, bättre polischefer, här behövs en bättre socialtjänst med fler socialarbetare och bättre chefer som samkör med polisen, här behövs bättre skolor, bättre lärare och bättre skolchefer som samkör med polisen och socialtjänsten, här behövs ett stramt reglerat invandringsreglemente, här behövs straffskärpningar och här behövs en fungerande ut- och avvisningsverksamhet.
Och det behövs varje dag, året runt. Ibland känns det som om det enda extraordinära i det här händelsesammanhanget är den dag då Sverige har en sådan ny politik på plats.