Det sammanvägda opinionsläget några veckor in i januari 2021 visar att nästan 70 procent av väljarna flockas i de tre större partierna Socialdemokraterna (26 procent) Moderaterna (22) och Sverigedemokraterna (20). (val.digital.se) Polariseringen av inrikespolitiken är således nödvändigtvis inte uppe på katastrofnivåer. Mellan Socialdemokraterna och Moderaterna finns broar av traditionellt och gemensamt vaktslående runt tunga nationella intressen av säkerhet, ekonomi och trygghet. Dessa samförståndsbroar har under årens lopp inte alltid varit stabilt funktionella; Socialdemokraterna har haft sina dikeskörningar och utflykter i vänsterterränger på samma sätt som Moderaterna då och då har lämnat den breda vägens förnuft för besök i väldigt liberala och/eller väldigt miljöpartistiska kvarter. Om det verkligen gäller så har i vart fall jag känt mig rätt så säker på att en riksdag där S och M har majoritet inte kommer att låna sig till några riktiga tokerier.
Det tredje största partiet Sverigedemokraterna består till stora delar av tidigare socialdemokratiska och moderata väljare. Enligt en forskningsrapport (maj 2018) från Institutet för framtidsstudier så kommer ”de flesta av Sverigedemokraternas väljare i vårt material närmast från Socialdemokraterna (23 procent) eller Moderaterna (42 procent)”. Vilket mer än indikerar att SD: s väljare inte har fallit ned från en rasistisk och antidemokratisk planet från en fjärran vintergata. Tvärtom; intill alldeles nyss så betraktades dessa väljare som stabila samhällsbärare.
SD: s snabba tillväxt beror framförallt på att invandringsfrågan visat sig vara en partibytargenerator med sällan skådad kraft. När S och M vek ner sig om invandring och tiggeri så visade stora andelar av S- och M-väljarna vad de tyckte om den saken genom att så att säga rösta med fötterna.
De tre stora partierna har alltmer påfallande likheter. Vilket ligger i sakens natur. Små partier är små eftersom de flesta av oss väljare tycker att partierna är alltför udda. Partier som tilltalar allt fler väljare och växer gör det därför att de steg för steg skalar bort udda och konstiga inslag. De tre partiernas väljare kommer i stort från samma S- och M-källor. Det som främst driver polariseringen i politiken är därför inte väljarna utan partiernas problem med att få till vettiga regeringsbildningar. Sådana stridsfrågor sänker förtroendet för politiken på ett riskabelt sätt. De tre stora har därför ett stort ansvar för att inte driva förtroendet i botten och polariseringen i toppen.