Palestinsk vinter efter den arabiska vÄren

Ledarsidans sommarserie - De arabiska sÄren efter vÄren (3)

Nathan Shachar Àr MellanösternkÀnnare av rang och en av skribenterna i boken om de arabiska sÄren efter vÄren.

Nathan Shachar Àr MellanösternkÀnnare av rang och en av skribenterna i boken om de arabiska sÄren efter vÄren.

Foto: Dan Hansson/SvD/kod 30062

Krönika2021-07-25 06:37
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Den arabiska vĂ„ren blev till en palestinsk vinter. SĂ„ skriver MellanösternkĂ€nnaren, journalisten och författaren Nathan Shachar i antologin ”De arabiska sĂ„ren” som under Eli Göndörs redaktörskap gavs ut pĂ„ Timbro förlag tidigare i Ă„r 2021. Bokens kvalificerade skribenter tar sig an olika lĂ€rdomar och konsekvenser av den ”arabiska vĂ„ren” 2010–2011. Under den ungefĂ€r ett Ă„r lĂ„nga vĂ„ren sĂ„ skakades flera arabiska lĂ€nder av upplopp och demonstrationer och sammandrabbningar som bland annat ledde till att presidenterna/diktatorerna i Tunisien, Egypten och Libyen störtades och till Syriens vĂ„ldsamma inbördeskrig.

Nathan Shachar analyserar i sitt kapitel vilka effekter den arabiska vĂ„ren har haft för Israel-Palestina konflikten. Han skriver: ”Israel-Palestina, det smala omrĂ„det mellan Jordanfloden och Medelhavet, var fram till den arabiska vĂ„ren Mellanösterns mediala och geopolitiska brĂ€nnpunkt. Ingen plats pĂ„ jorden har konsumerat mer diplomatisk energi sedan andra vĂ€rldskriget; ingen konflikt har alstrat fler toppmöten, fredsplaner, ledarsidor, utspel och medlingsförsök. (--) Allt annat groll i Mellanöstern var sekundĂ€rdispyter hĂ€rledda frĂ„n den israelisk-palestinska ur-konflikten. Detta axiom stod sig ett drygt halvsekel. Det Ă€r nu vederlagt.”

Shachar kan sitt Mellanöstern. Han har studerat filosofi och arabiska i Jerusalem och har under mĂ„nga Ă„r rapporterat frĂ„n bland annat Turkiet, Israel och Palestina. Hans iakttagelse och analys Ă€r spĂ€nnande att ta del av. Den arabiska vĂ„ren gav regionens makthavare anledningar att ompröva sina tidigare förhĂ„llningssĂ€tt dĂ€r plikten var att sluta upp – eller i vart fall lĂ„tsas att sluta upp – för palestiniernas sak i konflikten med Israel. NĂ€r arablĂ€nderna drabbades av allvarliga problem – Syriens skrĂ€ckregim i allvarlig gungning och starka ledare som Mubarak, Ben Ali och Gadaffi störtades – som inte gick att lösa med sedvanlig krishantering: ”Lite tortyr, nĂ„gra avrĂ€ttningar, skĂ€ll pĂ„ Israel och höjda brödsubventioner”, sĂ„ var inte lĂ€ngre Palestinas sak av samma betydelse som tidigare.

I VÀsteuropa innebar samtidigt den stegrade kampen mot terrorismen att lÀnderna flockades runt Israel för att fÄ hjÀlp och stöd medan intresset för Palestina sjönk. Flera arabiska lÀnder tecknade egna fredsavtal med Israel och i pandemins spÄr ser vi hur lÀder i vÀst gÀrna vill h vaccinsamarbeten med Israel.

”TemporĂ€rt eller bestĂ€ndigt” Ă€r Israel-Palestina konflikten inte lĂ€ngre normerande för Mellanöstern. Den arabisk-israeliska konflikten Ă€r dĂ€rmed över. Nu gĂ€ller snarare Iran mot resten.