En timme innan avspark kom den ovälkomna sörjan från himlen.
Först regn. Sen snö. Sen regnblandat snö.
8 maj.
Curva Nordahl teg första kvarten i protest innan trumman och sången dunkade igång och det var ungefär samtidigt som Peking började att etablera ett tryck på planen. Matchbilden hade Jens Gustafsson haft klart för sig i en vecka och lagt upp träningarna därefter.
När IFK hade bollen skulle det i sedvanlig anda gå undan, men gärna lite extra tryck på gasen för att exploatera ytorna innan Sundsvall täppte till dom.
IFK visste exakt vad de skulle få men var inte förmögna att utnyttja det.
Giffarna som stängt igen mot AIK i Solna och mot Hammarby på Tele2 är uppenbarligen inte samma sväng-gäng som tidigare.
Sex insläppta på sju omgångar är nya Sundsvall.
Joel Cedergrens lag spelar numer på samma sätt som han själv uppträdde på planen. Bestämt.
Inga fingrar emellan men ändå med en konstruktiv förmåga.
Och när Tommy Naurin har en bra dag är den oftast riktigt bra (dagarna kan vara ganska dåliga också...).
Jens Gustafsson hymlade inte.
IFK-managern saknade skärpan i passningsspelet och skickligheten framför mål.
19 avslut, noll mål är en svårbegriplig ekvation men det var ingen dålig insats av Kamraterna.
De var tillräckligt bra för att vinna.
De skapade utan tvekan tillräckligt för en trepoängare.
Inför ögonen på Håkan Ericson var Filip Dagerstål planens bästa spelare.
Han satte inte en fot eller passning fel och var ett par centimeter från att knoppa in sitt tredje mål för säsongen när han nickade en hörna i ribban.
Den här insatsen säkrade mittfältarens plats i U21-truppen men idrott är svårt ibland.
När IFK kraftsamlade för ett avgörande var det Dagerstål som offrades.
– Det var inget lätt byte att göra, säger Jens Gustafsson och utvecklade att det fanns en viss skadekänning hos Dagerstål och att det är ett svettigt spelprogram som väntar.
GudmundurThorarinson som haft ett par vassa inhopp på slutet blev inte injektionen som skakade fram en segerboll men det är en delikat mittfältssituation som råder just nu.
Thorarinsson vill in. David Moberg Karlsson vill ha mer.
Självklart sundhetstecken att det ger en knixigare laguttagning och att de som sitter på bänken vill bort därifrån.
Det har skrivits om det så många gånger nu att det riskerar att bli tjatigt – men av sju avbytare på IFK:s bänk var ingen anfallare.
Om det hade varit samma kamp om platserna på topp som det är om vem som ska spela på mitten hade IFK mått bättre som lag.
Och varit bättre.
När slutsignalen ljöd på Östgötaporten var det tydligt att Sundsvall njöt av poängen medan IFK deppade.
Samtidigt kom ett sent 2–1-mål till Malmö FF i Borås och mästarna har redan sex poäng att gå på ned till Djurgården.
Vi kan ha en serie som dör tidigare än vad vi är vana vid. Mycket talar för det.