Klockan 20.39 i söndags kväll var det över.
Efter tre etapper med simning, cykling och löpning nådde Norrköpingskillen Dennis Nilsson målet i Rålambshovsparken i Stockholm.
Ändå var det en förhållandevis pigg 33-åring som summerade helgen som tog honom tvärs igenom landet, från västkusten till Stockholm.
– Det känns faktiskt klart över förväntan. Totalt sett har det gått bra, förutom vissa småproblem längs vägen, säger han.
Det började i fredags med simning och cykling från Runsås i Halland till Huskvarna. En nätt liten cykeletapp på 19 mil. Det var också här han fick problem.
Nilsson cyklade helt enkelt fel.
– Det blev fyra felåkningar på totalt tre mil, och det är som att få en käftsmäll varje gång. Det är ju inte orientering utan mer navigering där du själv ansvarar för att komma rätt. Alla har en support med sig och jag hade min farsa som tyvärr inte var mycket till hjälp. Samtidigt ska jag inte skylla på honom eftersom det är mitt ansvar. Totalt tappade jag väl ungefär 70 minuter på det där, men å andra sidan gjorde det mig förbannad vilket gjorde att jag cyklade snabbare, säger han.
Den andra etappen – cykling mellan Huskvarna och Trosa, totalt 32 mil – vann han faktiskt, men det var mest en uppladdning inför avslutningsdagen.
På söndagens schema: 23 kilometers löpning, tre kilometers simning och 70 kilometers löpning upp till Rålambshovsparken.
– Löpningen var min farhåga. Dag ett och två blev mest en transportsträcka inför dag tre. På cykel kan du ändå rulla om du måste, något du inte kan göra i löpning. Det blev så att jag höll ihop med en dansk och en polack hela dagen. Vi sprang 15 timmar tillsammans så det känns som att man känner de där grabbarna nu, säger han.
Tar det inte energi att springa och snacka samtidigt?
– Jo, men det försvinner en hel del tid också.
Nilsson sprang in som trea efter lite knappt 35 timmars självplågande, drygt fyra timmar bakom amerikanske vinnaren Daniel Kimball. Ett väldigt bra resultat med tanke på att han normalt inte brukar springa, cykla och simma i etapper.
– I vanliga fall kör jag grejer som tar något dygn, det här var en ny grej som kändes kul att testa. Men överlag är Ironman lite värre eftersom man håller högre fart, det går jag sönder av mer. Jag är mer stark än snabb, säger Nilsson som hade problem med sömnen under helgen.
– Jag sov i princip ingenting. Kroppen är så pass konstig med svullna fötter och så. Om man har hållit på i tio-tolv timmar så undrar kroppen vad som är på gång när du helt plötsligt ska gå och lägga dig.
Hur mår du nu?
– Jag känner mig faktiskt oförtjänt pigg, men det beror kanske på vad man jämför med. Det är på gott och ont att det är över.
Hur lång tid tar det att återhämta sig efter en sån här grej?
– Det brukar ta runt tre-fyra veckor efter en Ironman om man ska kunna prestera igen. Nu blir det väl två-tre hela vilodagar och sen lite simning som underhåll. Den första veckan blir jättelugn, det finns ingen anledning att stressa igång något.