Emma och Andrea Falk har varit ett med hästarna sen barnsben. I dag jobbar de nästan heltid med hästarna på gården och båda har för närvarande siktet inställt på de riktigt stora tävlingarna. Emma är äldst av syskonen, hon fyller 22 år i sommar. Hon har bland annat ridit två EM, tre Nordiska Mästerskap, tagit ett SM-silver och senast i somras tog hon SM-guld i Young Riders. Nu har hon tagit det stora och svåra klivet över till senior och målet är att etablera sig internationellt i U25-klasser och få rida så många internationella Grand Prixer som möjligt. Andrea är 20 år och har också en rad fina titlar. Som 14-åring red hon EM i "Childrens competition", hon har vunnit inomhus-SM-guld för juniorer och i somras tog hon lag-SM-guld med Åby ridklubb under Falsterbo Horse Show.
Jag möter syskonen på gården Fruängen som familjen köpte av hoppryttaren Henrik von Eckerman för omkring sex år sen. De har just kommit hem från lyckade tävlingsdagar i Kungsbacka och när du läser det här är de i Belgien för att dra igång utesäsongen. De tar med sig fem, sex hästar och räknar med att tillsammans göra 36 starter under två veckor.
Hästintresset är något som kom med modersmjölken kan man säga.
– Mamma höll på med hästar före oss och när vi var nio fick vi en gemensam ponny. Den var busig och ville inte hoppa. Men sen insåg mamma att vi var intresserade på riktigt och då fick vi en varsin ponny, och sen har det bara rullat på, säger Emma.
Redan från början var tävlandet en viktig del.
– Målet är alltid tävlingen, det är ett sätt att få svar på det man tränat på.
Syskonkonkurrens är något som kan uppstå utan att det behöver vara så konkret som i tävlingssammanhang, men för Andrea och Emma har det aldrig varit ett problem.
– Jag har aldrig upplevt det så i alla fall. Eftersom jag är två år yngre rider vi ofta i olika ålderskategorier, säger Andrea.
De känner varandra utan och innan och ser sig snarare som ett team på tävlingsbanorna. Den som ridit först tipsar den andra om banan om det är något särskilt att tänka på.
– Men det är klart att om det skulle stå mellan oss i en medaljomhoppning skulle jag inte hålla igen, säger Emma och skrattar.
Och framtidsdrömmarna då. Hur ser de ut? Andrea som har två år till framför sig som Young rider fortsätter satsa och har som mål att ta sig till EM. När man går över till senior är konkurrensen betydligt hårdare och kraven på bra hästmaterial ännu högre. För att nå den nivån krävs ett helt företag runt ryttaren.
– Än så länge funkar det bra med vårt lilla team men efter de här åren måste jag ta ställning till om jag vill satsa eller inte. Vill jag satsa måste jag ge mig ut i Europa och jobba mig upp, det är då det hårda livet börjar, säger Andrea.
För Emma är det en helt annan dröm som hägrar i horisonten. Hon har alltid velat bli läkare och det är något hon fortfarande vill förverkliga.
– Jag trodde nog aldrig att det skulle bli så framgångsrikt med hästarna, funderar hon.
– Men så länge mina bästa hästar håller, kanske två–tre år till, så håller jag på.
Vad som händer sen är ett oskrivet blad, men helt klart kommer livet att förändras beroende på vilka val syskonen gör.
– Vi är med varandra hela tiden, så skulle en av oss ge sig av blir det väldigt annorlunda här hemma, säger Emma.