"Vad jag längtar efter en stor stark där framme"
En tredjedel av allsvenskan är spelad. En enda nolla finns fortfarande kvar i den allsvenska serietabellen. Innehavare IFK Norrköping i antalet segrar. Gud vad jag längtar efter en stor stark!
Kevin Amuneke är alldeles för ensam på topp. Väger dessutom alldeles för lätt, Nils-Erik Johansson och Per Karlsson har nog inte haft en lättare uppgift i någon av sina matcher än i går. Ta bara första halvlek, då skapade IFK en enda målchans. Och det var en elegant frispark från Kristoffer Arvhage som Felix Magro bredsidade på volley men nye AIK-målvakten Nicklas Bergh lyckades på något mirakulöst sätt få fingertopparna på bollen och tippa den i krysset och ut. I övrigt nada. Kevin skapade inget och tänkte anfallskompisen Imad Khalili irrade mest omkring och verkade vara någon annanstans än på Idrottsparken. I stället förlorade IFK mittfältet vilket skapade stor oreda i försvaret. Nu hjälpte dock försvarsspelarna också till den här gången, först nickade Thomas Magnusson rätt i gapet på Dulee Johnson (firade han månne målet i går kväll?) redan i andra halvlekens första minut trots att det var det sista Sören Cratz varnade grabbarna för innan de gick ut på planen, och vid 0-2 stod två AIK-are helt fria och Daniel Mendes kunde enkelt nicka in bollen. Fast borde inte Nuredin Bakiu ändå tagit den? I det läget hade AIK bränt tre-fyra jättechanser i första halvlek, flera av dem serverade av snälla IFK-försvarare. Då var det "Nurre" mot AIK. Spel med Burkhardt
Först när en knapp halvtimma återstod kastade Sören Cratz in Marcin Burkhardt, som bett att så starta på bänken på grund av sin magmuskelskada. Med polacken kom också spelat på mittfältet igång. Marcin levererade helt plötsligt direkta passningar och vi fick till och med se en och annan läcker kombination så när hade givit målchans. Det spel som IFK presterade första timmen i går håller helt enkelt inte för allsvenskt spel. Men forfarande är jag naiv att tro att det räcker med två förstärkningar i offensiven i juni. Jag är fortfarande klart besviken på Kevin Amuneke, samtidigt som måste försvara honom till viss del med tanke på den roll han fått i laget. Ibland måste han känna sig som den ensammaste personen på denna jord. Både försvar och mittfält skulle få det så mycket lättare om bollen ibland blev kvar i anfallet. Naturligtvis var det väl ingen som trodde att förra årets målkung, Gardar Gunnlaugsson skulle vika ner sig helt, i går fanns han inte ens på bänken och Gardar har verkligen inte spelat många minuter i vår. Skador och sjukdom har visserligen spökat, men de gånger jag sett Gardar har han inte presterat några minnesvärda saker. Leandre Griffith har redan lämnat truppen, mitt råd är att sälja av med Gardar och Simon Omekanda under uppehållet och på så vis få loss lite löner till nya friska krafter. Om jag inte minns fel så tror jag till och med att det finns några miljoner kronor kvar i riskkapitalbolaget efter köpen av Kevin och Marcin. IFK skriker verkligen efter en målgörare.
Så jobbar vi med nyheter