"Har IFK hunnit sälja någon mer?".
Hälsningsfraserna skippades vid ankomsten till redaktionen.
Analysen om Sveriges magplask i Sofia likaså.
IFK Norrköpings flyttcirkus låg redan och puttrade och med Sebastian Anderssons exit kokade det över.
Internmatchen – klubben mot de egna fansen – som pågått under nedmonteringen av spelartruppen eskalerade till ett nytt pajkastande.
Supportrarna sparade inte på kritiken utan svingade från alla håll.
Igen.
Redogörelsen som Peter Hunt presenterade är redan glömd och gömd i frustrationsdimman så låt oss rekapitulera delar av ordförandens ord från hemsidan 10 augusti.
"Vi måste ta ett ansvar för klubbens ekonomi både på kort och lång sikt. Inom föreningen, med vår sportsliga ledning i spetsen och styrelse är vi helt eniga om den väg vi går. Vi anser oss ha en slagkraftig trupp som kanske behöver en tid att spela sig samman med tanke på den omsättning av spelare som varit".
Vidare utvecklade Hunt att "spänna bågen" som han själv uttryckt det i första hand handlar om att förädla och förbättra det som redan finns.
Ungdomsverksamheten.
Anläggningarna.
Utbilda tränare.
Och så det där om koncernen, kapitalet, aktiebolaget och....zzzzz.
Parallellt som IFK-profilerna en efter en vinkat hej då till Östgötaporten och klubben accepterat fallet i den allsvenska tabellen har ögonlocken blivit allt tyngre.
Det är jobbigt att tävla mot Malmö FF, AIK och Djurgården.
Man blir lätt sliten men att acceptera sitt underläge utan kamp är sorgligt.
Det finns inget vackert med att ge upp och det sticker obehagligt i ögonen på de som älskar dig.
Näringskedjan som Janne Andersson pratade om toppades aldrig av IFK Norrköping men de hade tryckt sig själva till en angenäm position i densamma med helomvändningen som började i slutet av 2014.
Ombyggnaden då är en direkt anledning till att IFK skeppat i väg en startelva till andra, större klubbar och ligor men passiviteten att försöka klamra sig fast där är anledningen till missnöjet och oförståelsen som omger klubben just nu.
Att allsvenska klubbar säljer är ingen nyhet även om den här frekvensen av feta affärer är unikt för IFK Norrköping.
En knepig sits.
IFK Norrköping har aldrig mått bättre – men ifrågasätts och hånas.
Styra en elitklubb är samma sak som att rodda ett företag.
Ett ansvarsfullt uppdrag men människorna på läktarna vill ha segrar, mål och känslor.
Laddade toppmatcher. Spelare att älska och tatuera in guldår på kroppen.
Just nu är det IFK Norrköpings relation till de egna ett förhållande utan närhet.
Det går att hitta en rad misstag på vägen efter att guldet säkrades i Malmö för snart två år sedan.
Beslut och strategier som kan och ska ifrågasättas.
Det går att hitta en hel del bra men på sista raden landar det på minus i mina ögon.
Faran med att vara feg är att du blir omsprungen och till slut ifrånsprungen.
En säsong som inleddes med rekord i antal sålda årskort, första cupfinalen på 23 år och en drös med IFK-spelare på januariturnén har pyst ut till ett scenario med nio allsvenska matcher kvar där jag är osäker på om Kamraterna kliver ut som favorit någon gång.