Få områden har de senaste åren utsatts för politiska experiment så som skolan har gjort. Skolan behöver schysta och långsiktiga förutsättningar för att sätta elevens intressen främst. Så länge kommunerna bär huvudansvaret för skolan är det därför rimligt att införa ett kommunalt veto mot nya etableringar av friskolor.
Kombinationen av friskolereformen, det fria skolvalet och kommunalisering har fått katastrofala konsekvenser för både likvärdigheten och kvaliteten i den svenska skolan. De åtgärder som hittills vidtagits för att återupprätta kvalitet och likvärdighet såsom lärarlegitimation, nya läroplaner och nya skollagar är inte tillräckliga för att lösa denna problematik.
Vänsterpartiet vill att huvudansvaret över skolan skall återgå till staten. Bara så är det möjligt att upprätta en skola med jämlika villkor där alla elever får lika bra förutsättningar till en god utbildning oavsett vart man bor. Det är rimligt att staten därför får bära ansvaret över den skolpolitik som man genomför.
Så funkar det tyvärr inte idag. Skolan finansieras via den kommunala budgeten som varierar mellan kommunerna. Dessutom rinner skolans finansiering delvis ut till friskolekoncernernas ägare på börsen. Utbildning har blivit ett godtyckligt spel där elevernas intressen får stå i skymundan för börsbolagens vinster.
Idag är villkoren för skolan helt enkelt orimliga och förutsättningarna med en långsiktig planering obefintlig. För att klara sitt åtagande behöver skolan lugn och ro och en längre planeringshorisont än termin för termin. Så länge ansvaret över skolorna fortsatt ligger hos kommunerna vill Vänsterpartiet därför inrätta ett kommunalt veto mot nyetablering av friskolor i kommunen.
Ett kommunalt veto skulle ge kommunerna möjlighet att långsiktigt planera för det naturliga elevunderlag som finns. Kommunerna skulle våga investera i bättre skollokaler, ge bättre förutsättningar och arbetsvillkor för lärare och personal som minskar behovet av vikarier och därmed stärker utbildningskvalitén.
Vänsterpartiet och regeringen har tidigare flaggat för att införa ett kommunalt veto mot vinstdrivande skolor. För de borgerliga partierna har istället motståndet mot ett kommunalt veto varit stort då man fortfarande vill att marknaden, inte kommunerna, ska ha makten över etableringen av skolor. Detsamma gäller Sverigedemokraterna som 2015 ändrade sig i frågan och nu ställer sig bakom friskolekoncernernas och aktieägarnas intressen på bekostnad av en jämlik och kvalitativ utbildning med lika förutsättningar för alla.
Det är uppenbart att marknadens intressen och behov sätts främst om de borgerliga partierna och SD får styra. Det är bara med Vänsterpartiet som man kan lita på att elevernas intressen hamnar i fokus. Vi vill ge kommunerna tillräckligt starka verktyg för att ge eleverna den utbildning de har rätt till. Då krävs det en skola med schysta och långsiktiga förutsättningar utan marknadens godtyckliga nycker. Ska kommunerna fortsätta bära huvudansvar för elevernas utbildning är det självklart att också ge kommunerna sista ordet vid etablering av nya friskolor.