Åttadagarsveckan i Visby är nu över. Jonas Sjöstedt, som är ledare för riksdagens mest udda parti, avslutade alltihop med ett potpurri av sedvanliga krav på förbud, höjda skatter och "gratis" välfärd i spridda skurar. Vänsterpartiet har i och för sig lätta dagar. Ledamöterna kan lyfta sina arvoden och partiet sitt partistöd utan att behöva leverera ett enda svårt och mödosamt beslut. De viftar med sina plakat och tycks vara nöjda med det. Skillnaderna mellan regeringspartiet Miljöpartiet och Sjöstedts vänsterparti har nog sällan varit större än nu.
En av de saker jag har svårast för i politiken är vuxna människor som mot bättre vetande ställer helt orealistiska krav och därmed kanske också bygger förväntningar hos människor som inte förstår bättre. Sjöstedts i Almedalen upprepade och skärpta krav på att regeringen ska lägga förslag i riksdagen som innebär förbud för välfärdsföretag är ett exempel på extremt verklighetsblyga vänsterkrav som underbyggs med lögner om vinstnivåer och vinstutdelningar. Förmodligen överdriver Sjöstedt nu sina påhitt eftersom han vet att klockan snart klämtar för politikens kvartssekellånga ökenvandring i dessa frågor.
Mer att läsa: En ny grön stjärna har tänts.
Mer att läsa: Kinberg Batras Ansträngning.
Mer att läsa: Åkessons sura äpplen.
Medan politiken har diskuterat vinster och förbud har välfärdsföretagen för varje år blivit större, bättre och alltmer vardagliga i människors tillvaro. För att bara ta ett exempel. En kväll i Almedalen var jag på en tillställning med det Wallenbergsägda vårdföretaget Aleris. I vimlet mötte jag bland andra jordnära S-politiker och förvaltningschefer från Hälsingland och Östergötland som samarbetar med Aleris eftersom företaget driver sjukhusen i Bollnäs och Motala.
Mer att läsa: Ett stråk för Busch Thor.
Mer att läsa: Lööfs svåra enkelhet.
De här politikerna och cheferna kan inte anklagas för att vara vinstaktivister eller företagskramare av något slag. De bedriver lokal välfärdsverksamhet i en vardaglig och uppskattad samverkan med ett stort vårdföretag. Aleris är kort sagt en tjänsteleverantör bland andra i vårt moderna samhälle. Rikspolitikens litanior om förbud och "vinstjakter" är tämligen aparta i dessa trakter.
Mer att läsa: Löfven menar allvar.
Mer att läsa: Tvåsiffrig Jan Björklund.
För Stefan Löfven borde det vara betydligt viktigare att vara relevant i Hälsingland och Östergötland än i V: s militanta riksdagsgrupp.
När jag lägger örat till marken och lyssnar verkar mycket dessbättre peka på att S och M är på väg att bli överens om ett nytt och blocköverskridande regelverk för välfärdsföretagen som innebär att dessa - likt kärnkraften - avdramatiseras och ges en verklighetsanpassad överbyggnad.