I sina bästa stunder och längst in vid benet är politik på riktigt. Riktig politik handlar i sitt yttersta innersta om att förhålla sig till verkligheterna på bästa möjliga sätt. Politik handlar om att få till fungerande majoriteter, få igenom sin budget, upprätthålla goda relationer med omvärlden, förbereda, utreda och förankra reformer och ny lagstiftning och om att vid lämpliga tillfällen och med väl valda ord adressera samhällsproblem som engagerar medborgarna. Allt detta och mer därtill ska därtill utföras på ett sådant sätt att det finns goda chanser för framgång i nästa val och gärna i valet efter detta val.
Det stora nya som har hänt i svensk politik under senare år är att Sverigedemokraterna har etablerat sig som ett av de större riksdagspartierna. Partiet har redan stor påverkan på politiken. Dels åstadkom man under förra mandatperioden en invandrarpolitisk tjurrusning ut mot de liberala ytterkanterna. Dels har man under denna mandatperiod drivit fram Decemberöverenskommelsen som i grunden innebär att minoriteten - av ovilja mot varje tänkbar majoritet - ska få styra den ekonomiska politiken.
Det nya läget i politiken är givetvis svårhanterat för de ansvariga riksdagspolitikerna. Ute i den skrivande politiska terrängen är svårhanteringsgraden än mer skriande. På merparten av de vänster- och allmänborgerliga ledarsidor som jag läser tycks skribenterna kort och gott ha valt bort realpolitiken till förmån för abstrakta tyckanden där verkligheternas frågor och problem betyder inget och där den egna godheten betyder allt. Problemet med den hållningen är att sambanden mellan SD: s tillväxt och verkligheternas sakfrågor förträngs.
Antalet asylflyktingar, de långa handläggningstiderna, de höga kostnaderna, arbetslösheten, påfrestningarna på skola och socialtjänst och arbetsförmedlingen, kriminaliteten och det utbredda tiggeriets förslumningsrisker diskuteras inte på ett seriöst sätt i samband med SD: s framgångar. I många vänster- och allmänborgerliga politiska skribenters hittepåvärld läggs istället skulden för SD: s storlek på att skribenter på bland annat Svenska Dagbladets, Dagens Industris och Expressens ledarsidor försöker få politikerna att lämna de superliberala bastionerna i invandringspolitiken.
Ni ansvariga politiker som befinner er i den riktiga politiken kan inte i längden ägna er åt liknande ordlekar. Vill ni inte samarbeta med SD - vilket jag hoppas att ni inte vill - så får ni samarbeta med varandra i nya regeringskonstellationer. Och därifrån börja adressera samhällsproblemen som medborgarna ser.
Så hänger det ihop.