Ardalan Shekarabi är civilminister i regeringen. Shekarabi förenar som ganska få i svensk politik sådana egenskaper som gedigna erfarenheter av partipolitikens berg och dalar, relativ ungdom och universitetsutbildning (jurist).
Civilminister är ett knepigt uppdrag. Huvuduppdraget är inriktat mot att främja effektiviteten och kvaliteten (medborgar- och statsnyttan) inom den offentliga sektorn. Det är en enormt stor sektor där kommunala, landstingskommunala och privata huvudmän bedriver vård, omsorg och utbildning i en mängd olika utföranden och utifrån en rad olika logiker. Alla dessa huvudmän har överlag mycket begränsade intressen av en ökad statlig styrning av deras verksamheter. Samtidigt är civilministerns regeringskollegor och partistrateger genuint ointresserade av hårda strider inom den offentliga byråkratin och förvaltningen. Det är just dessa förhållanden som gör civilministerns jobb extra knepigt.
Ardalan Shekarabi har dessutom ett tydligt förnyelseuppdrag att bära med sig. I regeringens budget - visserligen nedröstad 3 december men knappast särskilt kontroversiell i dessa dagar - skrivs att regeringen genom Shekarabi ska i en utredning "ta ett första steg i en riktning som innebär att professionernas kunnande och yrkesetik blir mer vägledande än vad de är i dag” inom välfärdssektorerna.
På DN Debatt i går tog Nils Karlsson och Mattias Lundbäck från Näringslivets forskningsinstitut Ratio upp de viktiga styrningsfrågorna. I en saklig och välargumenterad artikel får Ardalan Shekarabi viktiga och goda råd för det kommande arbetet. Ratioforskarna konstaterar att om professionernas "kunnande och yrkesetik" ska kunna bli mer vägledande för hur till exempel skolor utvecklas så krävs ett rejält trendskifte i statens förhållningssätt. Karlsson och Lundbäck skriver "merparten av de reformförslag som lagts fram på exempelvis skolområdet de senaste tio åren går ut på att låsa upp verksamheten ännu mer. (--) Regleringar med krav som berör skolbibliotek, lärartäthet, gympa, matte och klasstorlek, förväntas lösa problem som bara kan hanteras genom att man ger skolornas anställda större inflytande och ansvar."
Ardalan Shekarabi bör ta emot inspelet från Ratio med öppna armar när han ska skriva direktiv till utredningen. Jag bedömer att det finns stora chanser att nå samsyn såväl med välfärdens professioner som med välfärdens huvudmän. Vilket ökar möjligheten för Shekarabi att vända blad och få något vettigt gjort.