Dan före midsommarafton talade jag med en kompis som bor och arbetar i Mexico. Midsommar är ju jättestort här hemma. Sveriges egentliga nationaldag. Min kompis brukade fira midsommar med dunder och bra och stång och små grodor och sillar och blommor under kudden och hela alltihop. Men nu när vi talades vid var midsommar ingenting; nada.
Midsommarfester var Sverige. Hon kommer att fira midsommar om och när hon kommer tillbaka till Sverige. Men nu är hon i Mexiko och då är det Mexico som gäller. Midsommar är en lokal konstruktion. Har man gett sig ut i världen för att söka lyckan någon annanstans så har man. Så resonerar och känner hon. Andra må tänka och känna annorlunda. Men så tänker hon. Och det är en sympatisk och vägvinnande attityd.
Mer att läsa: Moralen hos de som betalar.
Författaren och journalisten Thomas Engström skriver om "lycksökare" i en fantastisk liten krönika i senaste numret av Axess Magasin. "Att vilja skapa ett bättre liv åt sig själv och sin familj är banne mig ingenting suspekt, det är samma drivkraft som gav oss idén att försöka göra upp eld. Det är vårt genetiska öde."
Thomas Engström - som själv är något av en vandrare och som sedan några år tillbaka bor i Georgien - vänder sig mot det nedvärderande tonfall som ofta bihängs ordet "lycksökare"; särskilt om lycksökarna i fråga kommer från andra länder.
Människor säger att de kan tänka sig en "viss asylinvandring" men "absolut inga ekonomiska lycksökare" skriver Engström och argumenterar därefter slagfärdigt mot detta perspektiv på människors rörlighet och deras strävan efter bättre, rikare och lyckligare liv.
Thomas Engström har rätt. Visst finns det många praktiska problem att hantera mellan mogna välfärdsstater och sugna lycksökare. Men låt oss ta en pilsner i taget denna midsommarafton i nådens år 2017. Vi måste inte alltid börja i vardagsrealismen. Det går an att starta tankeprocessen i filosofin eller kanske rentav i fantasin!
Lycksökare är som glädjebloss på en himmel som tyvärr förmörkas av alla dessa olyckssökare som far runt i västvärlden för att mörda, spränga och döda så många som möjligt inklusive sig själva. Lycksökare som går all in i det nya landet - lägger midsommar och annat lokalt bråte från det gamla landet på hyllan - är guld värda.