Likt en fullfjädrad, värdegrundcertifierad kommunist önskar det kristdemokratiska kommunalrådet Eva-Britt Sjöberg förvägra Norrköpingsborna rätten att tycka till om en enorm förändring av Norrköpings stadsbild. Hon tar sig rätten att själv bestämma vad som är rätt och fel gällande ett minst sagt kontroversiellt bygge i stadens centrala delar.
Religionsfriheten är en viktig del av Sverige, men frågan om moskébygget vid idrottsparken slutar inte där. Alla medborgare bör, så länge det inte drabbar någon annan negativt, få utöva sin religiösa tro. Att däremot alla ska få upprätta en särskild byggnad är ingen rättighet för vare sig särskilda trossamfund, oavsett inriktning, eller privata aktörer. Om det vore så, skulle beslutet först och främst inte tas upp för beslut i en nämnd, och om religionsfriheten baserades på möjligheten att ha en viss byggnad, skulle få samfund kunna verka i Norrköping så som de gör idag. Argumentet kring att religionsfriheten skulle garantera denna byggnad faller därmed platt till marken. Med anledning av detta påstående är det inte konstigt att ställa frågan om kommunalrådet även står bakom könssegregerad undervisning, ritualslaktat kött, slöjtvång eller andra kontroversiella önskemål från vissa troende Norrköpingsbor.
Det finns flera skäl till att vara motståndare till moskébygget, som dessutom innefattar rätten till en 44 meter hög minaret, där islamistiska böneutrop framöver riskerar eka över vår stad. Först och främst innebär detta bygge ett mycket starkt symbolvärde, där Islam blir ett tydligt inslag i Norrköpings stadsbild. Vi kan inte gå med på detta då det dels saknar historisk och kulturell förankring samt riskerar förvärra redan akuta integrationsproblem genom ökad segregation. Byggnaden avviker kraftigt från omgivningen som idag rymmer en modern och välbesökt idrottsplats, nybyggda bostadshus och den anrika Södra promenaden. I den berörda församlingen har ett omfattande bråk redan blottats där nuvarande ordförande öppet anklagats för att vara allt för radikal av tidigare församlingsmedlemmar. Ett sådant inslag i en kommun som redan tvingats bevittna militant islamism behöver på intet sätt späda på problemen med utanförskap och ökad radikalisering, vilket är vida känt främst sker i moskéer. Genom att godkänna detta bygge kan man dessutom fråga sig vilka signaler det egentligen är som ansvariga politiker vill sända till alla de Norrköpingsbor som en gång har flytt från islamistiskt förtryck.
Sverigedemokraterna värnar religionsfriheten, men vi värnar likaså demokratin och det som förenar, snarare än det som sliter isär våra kommuninvånare. Eva-Britt Sjöberg är inte ensam om att vilja förvägra kommuninvånarna rätten att säga sitt i denna fråga, utan den tycks delas av samtliga övriga partier. Man kan i sammanhanget enbart spekulera kring varför motståndet kring en folkomröstning är så stort bland ledande politiker. Vad är det de är så rädda för? Menar de att väljarna inte är tillräckligt mogna för att ta ställning i den här typen av viktiga frågor?