Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Tvåsiffrig Jan Björklund

Mer union. Jan Björklund presenterade en lista med förslag på hur Sverige bör agera för att utveckla och stärka EU.

Mer union. Jan Björklund presenterade en lista med förslag på hur Sverige bör agera för att utveckla och stärka EU.

Foto: Henrik Montgomery / TT

Politik2016-07-04 06:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Samma gamla Björklund, sa Ekots Tomas Ramberg när han kommenterade den liberala partiledarens framträdande på radioscenen i Visby i söndags morse. Intervjun i Ekot var en i mängden för Jan Björklund denna söndag som ändade med ett anförande från scenen i Almedalens vackra park. Jag var där.

Björklund är nestor i kretsen av partiledare och språkrör. Så är det. Alla som följt svensk inrikespolitik under det senaste decenniet kan därför lätt ge Tomas Ramberg rätt. Det är ”samma gamla” Björklund vi ser och hör. Vilket inte alls är konstigt. Det är trots allt en människa vi talar om. Som dessutom ska företräda ett politiskt parti. Det finns kort sagt gränser för hur mycket förnyelse som kan rymmas i en person i Björklunds ställning.

Att ständigt förnya sig och att vid upprepade tillfällen inta nya och oväntade uppfattningar och positioner är heller inte långtifrån alltid någon framgångssaga. Ibland visar sig helt enkelt gammal vara äldst; den mest uthållige vinner. Se till exempel på Alf Svensson. Han hann väl vara partiledare för KD i ett kvarts sekel innan det lossnade och han kunde kröna sin karriär med ett tvåsiffrigt valresultat.

Jan Björklund lär dock knappast vara partiledare för Liberalerna runt år 2030. (Vilket är vad som krävs om han ska matcha Alf Svensson.) För Björklund gäller striden i första hand att få leda Liberalernas första valrörelse 2018. Och att göra det på ett sådant sätt att Liberalerna stiger i opinionen.

Vad som sägs i Almedalen två år före ett val har sällan särskilt mycket att skaffa med vad som sägs när valrörelsen väl kommer. Detta omdöme gäller också det tal som Jan Björklund höll i går kväll. Det hoppas jag i vart fall. Hans starka appell för den liberala demokratins och marknadsekonomins betydelse för Europa gjordes nämligen mot en fond där partiledaren mejslade ut ett alternativ till hans vägval som var ett slags upprepning av Europas demokratiska och humanistiska kollaps för 70 år sedan. Talar vi om sådant även då i nästa valrörelse - och inte bara nu efter Storbritanniens folkomröstning om utträde ur EU - så har det gått riktigt illa.

Europasamarbetet är ett klassiskt liberalt tema som Jan Björklund företrädde med pondus och gott humör i går kväll. När nästa regering ska bildas vore det bra om en tvåsiffrig Jan Björklund hade något med saken att göra.

Ledare