Politik är politik. Den som likt civilminister Ardalan Shekarabi vill vara med i leken har att förhålla sig till politikens realiteter. En real omständighet för regeringen är att vänstern utlovats en utredning om vinster i välfärden. Löftet om denna utredning gavs tidigt i höstas då den mandatsvaga S+MP-regeringen ansåg sig behöva V:s röster för att få igenom sin budget. I går presenterade Shekarabi tillsammans med vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt därför det huvudsakliga innehållet för en kommande utredning om hur vinster i välfärden ska kunna begränsas i framtiden.
Jonas Sjöstedt har fått vika ner sig rejält. Vilket också är en realpolitisk anpassning. Det finns inte tillstymmelse till riksdagsmajoritet för vänsterns företagshatande politik. Således är språket rejält tilluddat och snömoskryddat i den debattartikel i DN (5 mars) där Shekarabi och Sjöstedt anger utredningens huvudteman.
Snömoset är beklagligt. Det finns sakliga och rationella skäl att prata klart och tydligt om de problem som finns i verkligheten. Det har varit - och är i vissa branscher - alldeles för lätt att starta firma och börja skicka räkningar till skattebetalarna. Vad gäller till exempel etableringslotsar, personlig assistans och hemtjänst talar myndigheterna rentav om kriminella småskuttar i välfärden. De och andra "glada amatörer" ska naturligtvis motas redan i grinden genom krav på finansiell styrka och gedigen branschkompetens.
Men Shekarabis och Sjöstedts utredning är inte rationellt verklighetsförankrad. Utredningen är till för att terapignugga vänsterfantasier om att företags genetiska vinstintressen inte går att förena med bra och samhällsnyttiga välfärdsverksamheter.
Ardalan Shekarabi har gjort vad han har kunnat för att hyfsa stilen och tonen. Borta är brölet om vinstjakt och generaliseringar av anekdotiska händelser. Civilministern och Sjöstedt konstaterar att ”i de allra flesta fall” fungerar vården, skolan och omsorgen väl. Det finns dock ”orostecken” som är värda att ta på allvar, skriver de båda och refererar till att de ”har fått rapporter” om ”förskolebarn som inte får tillräcklig mat och äldre som inte får den omsorg de förtjänar.”
Det enda som egentligen oroar mig med den här utredningen är att det talas om en gräddfil för de ”idéburna aktörerna”. När ska politiker på allvar inse att driftsformer inte ska missgynnas eller gynnas? Välfärd är till för medborgarna och inte för producenterna. En bra idéburen skola är toppen. En dålig idéburen skola är botten.