8 juli i år dömde Förvaltningsrätten i Umeå i målet 1062-15. Utslaget och domskälen är av systemskifteskaraktär: Fri invandring och offentlig försörjning för alla som kan ta sig hit utlovas i domen. Välfärdsstatens uppbyggnad ligger i stöpsleven. Domen är överklagad till Kammarrätten i Sundsvall.
Om inte förvaltningsrättens beslut rivs upp av högsta juridiska instans behöver justitie- och migrationsminister Morgan Johansson skyndsamt låta utreda ny lagstiftning.
Jag läste om domen i ett blogginlägg av förläggaren och debattören Merit Wager. Förvaltningsrättens domskäl var så besynnerliga att jag tog kontakt med förvaltningsrätten i Umeå för att försäkra mig om att det inte var en bluff som snurrade på nätet. Registratorn på domstolen bekräftade att domen var korrekt.
Ärendet är i korthet detta. En person som domstolen kallar Ana Melker ansökte hos vård- och omsorgsnämnden i Vännäs kommun om försörjningsstöd för maj månad 2015 för sig själv och sina tre barn. Vård- och omsorgsnämnden (nämnden) avslog hennes ansökan. Ana Melker överklagade avslaget och Förvaltningsrätten gav henne rätt. Ana Melker har ansökt om asyl i Sverige två gånger och fått avslag båda gångerna. Senaste avslaget var för två år sedan. Sedan dess lever familjen som ”gömda” i lilla Vännäs. Barnen går i skolan och Ana Melker läser svenska. Enligt regelverket kan hon ansöka om asyl på nytt tidigast våren 2017.
I systemskiftesdelen av domskälen skriver förvaltningsrättens domare och lekmän att ”Ana Melker och barnen inte kan anses vara tillförsäkrade en skälig levnadsnivå om de återvänder till sitt hemland. (--) Denna bedömning kan inte påverkas av den omständigheten att en prövning enligt utlänningslagen har lett till att Ana Melker inte har ansetts ha tillräckliga skäl för att stanna i Sverige.”
Sålunda betyder ett statligt nej till asyl – och försörjning – ingenting. Barnen går i skola, mamman läser svenska och en lokal domstol beslutar att Vännäs kommun ska betala socialbidrag till mamman som lagstridigt befinner sig i Sverige.
Saken är emellertid ännu knepigare än så.
Jaan Paju är redaktör för Europarättslig tidskrift. 16 maj i år skrev jag på WidarDirekt på folkbladet.se om hans avhandling ”Suveränitetserosion” där Paju resonerar om vad solidaritet egentligen betyder i ett Europa med fri rörlighet: ”Det är motstridiga intressen som gör sig gällande; medlemsstaternas välfärdssystem bygger på en nationell och territoriellt begränsad solidaritet, medan EU:s system bygger på en tanke om ekonomisk integration genom fri rörlighet för personer.”
Den svenska modellen behöver uppenbart förnyas.