I sin fantastiska bok "Tiden Second Hand. Slutet för den röda människan" skriver författaren och Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj att "Barrikaden är en farlig plats för en konstnär. Där försämras synen, pupillerna drar ihop sig och världen förlorar sina färger. Där är världen svartvit."
Det är viktiga ord som har bäring på alla förmedlande och i någon mening konstnärliga yrken. Som till exempel journalister.
Läs gärna: Ångestladdat Nobelpris
Orden från Aleksijevitj leder mina tankar till det här årets dramatiska händelseförlopp i invandringsfrågan. Relativt omvärlden har Sverige på bara några månader radikalt bytt position i invandringspolitiken; från den ena extremen till den andra skulle vi kunna säga lite hårddraget. Som Ann-Charlotte Marteus konstaterar på Expressens ledarsida (9/12) så är det i stort sett endast den ena extremen som fått nyhetsnäsorna att darra och drevlusten att vakna i presskåren.
Marteus skriver om tiden före omsvängningen: "Trycket på regeringen att agera var allt som allt minimalt. Miljöpartiet, som stretade emot varje handlingskraftig instinkt hos Socialdemokraterna, hade medielogiken i ryggen. Inga journalistuppbåd jagade ju ministrar med frågor som: "Om läget är så kritiskt som ni själva säger, varför gör ni ingenting för att minska asyltrycket?" Nu däremot - när regeringen vill försöka vända på kuttingen igen - är medietrycket hårt på statsråden. Allsköns kritiker till skärpningarna ges stort utrymme.
Lyssna gärna: Widar Andersson medverkar i Studio Ett om "positivt drev" i invandringsfrågan?
Jag skrev själv om saken (6/9) på min blogg WidarDirekt. Efter att bilden på den döde flyktingpojken Alan slagit ner som en bomb på redaktionerna så försvann nästan all journalistisk verksamhet på bland annat DN och Svenskan för några dagar. DN drog även till med ett pinsamt kändisupprop: "Det värsta med (--) det strömlinjeformade innehållet i Stockholmstidningarna i dag är att det är så konformistiskt och propagandistiskt. Här finns knappt något problematiserade, något kritiskt eller något tankeväckande spännande."
Jag tror att det är Svetlana Aleksijevitjs "barrikad" som spökar för många journalister. De klättrar gärna upp på de "snälla" politikernas och frivilligorganisationernas barrikad mot SD och mot alla andra "dumma". Pupillerna drar ihop sig. Världen blir svartvit. Det är inte bra.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap borde ta sig en titt på det där.