Regeringens viktigaste uppdrag är att förvalta och sköta Sverige på bästa tänkbara sätt. Ett kompetent och partipolitiskt obundet regeringskansli och självständiga statliga myndigheter utgör regerandets ryggrad. De flesta regeringar har utöver detta med sig egna prioriteringar/vallöften in på regeringskontoret. Den samlade bedömningen som väljarna gör av en regerings insatser bygger i allt väsentligt på hur skötseln av Sverige uppfattas och värderas. Nästan alltid är det en regerings förmåga att ta hand om oväntade händelser som har störst betydelse.
Läs gärna: Sluta skäms sossar.
De flesta bedömare anser till exempel att Regeringen Perssons handel och vandel i Tsunamikatastrofen under julen 2004 bidrog till den kommande valförlusten 2006. På motsvarande sätt anses regeringen Reinfeldts hantering av finanskrisen 2008/2009 ha haft en avgörande betydelse för att regeringen blev omvald 2010.
Regeringen Löfven utgör inget undantag i detta. Det är för allt vad vi vet nu tämligen riskfritt att hävda att invandringsfrågan kommer att spela en stor roll när Löfven ska utvärderas och bedömas av väljarna under sensommaren 2018. Att det skulle bli så var av allt att döma helt oväntat i regeringsbildningsprocessen. Att det blev just Anders Ygeman som fick uppdraget som inrikesminister bör därför protokollföras under de turliga omständigheternas rubrik.
Läs gärna: När Osama Krayem var 16 år.
Ygeman har – på senare tid sekonderad av en allt tydligare Morgan Johansson – klivit in med den äran som huvudrollsinnehavare i regeringen. Håller de linjen och även fortsatt kan kombinera tur och skicklighet på ett lyckosamt sätt så behöver inte väljarnas domslut bli så pjåkigt trots allt.
När det gäller Stefan Löfvens ”Valrörelseministrar” – de som skulle se till att i förväg utpekade vallöften förverkligades – så skulle jag framförallt vilja se lite mer av Helene Hellmark Knutsson och Mikael Damberg. Båda tillhör essen i statsrådskretsen. Deras ansvarsområden forskning, högre utbildning, näringsliv och innovationer utgör kärnan i Löfvens industriella förnyelsetema i valrörelsen. Båda två utstrålar kompetens och saklighet i de saker de haft att hantera.
Här har Stefan Löfven ett sparkapital. Med tanke på ränteläget bör de inte stå kvar på internbankens sparkonto alltför länge.