FOLKBLADET LEDARE I Almedalen i år inledde finansminister Magdalena Andersson (S) sitt tal med att utropa att det var härligt att vara på Gotland, där världens bästa stridsvagnar åter rullade på vägarna, och moderatledaren Anna Kinberg Batras huvudnummer var att kräva ytterligare två miljarder till försvaret.

Att moderaterna tycks ha utlovat samma miljarder redan i våras och att det i sig är en bra bit under vad ÖB menar sig behöva de närmaste åren är av underordnad betydelse – det är själva signalen det kommer an på, och det enda Batra ville var att de som lyssnade skulle få intrycket av att hon tog det svenska försvaret på allvar.

I sig är det gott och väl. Varje land måste underhålla en försvarsmakt, och det blir allt tydligare i en allt mer instabil omvärld. Samtidigt måste vi hålla huvudet kallt, och minnas att hotet mot Sverige alltjämt är litet: Skulle man tala med en besökare från yttre rymden, skulle denna möjligen ställa sig en aning frågande till varför det land som njutit av inre och yttre fred sedan 1814 nödvändigt måste skaffa sig världens modernaste ubåtar, jaktplan och stridsvagnar.

Det hela påminner lite om hur de faror kriminaliteten utgör blåses upp i stora rubriker, medan de verkliga farorna finns i våra vardagsliv. De finns på vägarna vi åker varje dag, på våra arbetsplatser och i vår dagliga livsföring – men de får sällan några rubriker.

På samma sätt har Sverige verkliga och allvarliga samhällsproblem i sjukskrivningarna, arbetslösheten och klassklyftorna – men de är svårare både att ta tag i och att prata om än om nya vapensystem.

Det handlar inte om några miljarder hit eller dit. De lär inte göra underverk för försvarsfrågan om de faktiskt skjuts till, men de lär inte heller dränera resten av statsbudgeten om de faktiskt hamnar där. Det handlar i första hand om att vi inte får låta den militariserade världsbilden, där allt utanför landets gränser plötsligt ser ut som ett hot.

Det handlar om att inte låta rädslan få makten över våra huvuden, så att vi kan göra någonting åt de problem som verkligen betyder någonting.