Debatt Efter terrorattacken i Stockholm var det fint att se hur många som öppnade sina hem och hjälptes åt när staden stod stilla. Det fick mig att känna mig stolt över människorna i vår stad. Den stoltheten har tyvärr börjat avta och nu har jag istället börjat skämmas. Inte över Stockholmarna utan över våra politiker som försöker vända oss mot varandra genom att jaga papperslösa istället för att se att vi, vanliga människor, står enade och vill ha ett öppet samhälle. Det är sorgligt.

Var är solidariteten som det har pratats om? Tror man på allvar att det är så man bekämpar terrorism. Genom att jaga människor som är redan är desperata? Som har flytt från det som hände här gånger hundra? Skäms. Att politiker låter redan utsatta betala priset för vad en galen narkotikapåverkad extremism gör är låta galenskapen vinna. Det är att skapa ett vi och dom som grundar sig på ursprung. Att man har fått avslag betyder inte att man är kriminell. Avslag kan man få av en mängd olika anledningar. Att du kommer från \"fel\" land. Att svenska myndigheter bedömer att det inte är farligt att återvända till landet som du kommer ifrån. Har träffat folk som har fått avslag. Vuxna och barn som ville kunna jobba och gå i skolan utan att riskera bli bortsprängda, kidnappade eller döda på vägen dit. Det finns extremister överallt. Det finns även svenska extremister som åker utomlands och tränar för ett \"raskrig\" ( även dom många gånger galna och narkotikapåverkade). Vart ska dom utvisas? Varför pratas det inte om dom i samma termer? Bredda perspektiven. Min poäng är att extremism sällan har med nationalitet eller ursprung att göra. Man formas till det.

Jag vet att det skulle vara skönt om allt var svart eller vitt och om dom här problemen var enkla att lösa. Men det här kräver mer av oss. Vi behöver vara vuxna och stabila. Inte fatta beslut för att det gör oss populära eller för att vi är arga eller rädda. Vad behöver vi förändra i våra samhällen för att minska utanförskap och därmed galenskap? Kan vi vara konstruktiva? Kan vi vara solidariska? Jag har inga enkla svar men tänker att vi förtjänar att tänka långsiktigt. Låt inte våra politiker slå ner mot dom svagast och låt oss stå enade mot de krafter som vill splittra oss på grund av att vi är olika. Att vi är olika är vår styrka!