I höst är det kyrkoval. Den 17 september har 5,5 miljoner röstberättigade medlemmar i Svenska kyrkan möjlighet att rösta fram sina företrädare i "det glömda valet". "Glömda" därför att det är så få som utnyttjar sin rätt (och skyldighet) att påverka Svenska kyrkans samtid och framtid. I förra valet 2013 var det bara 12,8 procent som röstade fram vilken nomineringsgrupp som skulle företräda dem i Kyrkomötet (nationell nivå). Till stiftsfullmäktige var det bara 11,5 procent som röstade och ännu sämre valdeltagande blev det i valet till Kyrkorådet i Norrköpings pastorat - bara 9,2 procent av pastoratets ca 70 000 röstberättigade medlemmar gick till valurnorna.
Om vi vill att Svenska kyrkan även i fortsättningen ska vara en öppen och demokratisk folkkyrka, fri från främlingsfientlighet, så krävs det ett större valdeltagande!
Kyrkorådet i Norrköpings pastorat har nu sommaren på sig att tänka till runt beslutet om nedläggning av Norrköpings Krematorium. Hittills har förankringsprocessen gått trögt. Svenska kyrkan behöver lyhörda företrädare som vågar ta in olika uppfattningar i frågan. Beslutet skulle ha tagits i våras, men en stark opinion tog kyrkorådet på sängen och beslutet har skjutits upp till den sjätte september.
Säga vad man vill, men lite modigt är det allt att ta ett sådant beslut bara 11 dagar före kyrkovalet! Alla Tiders Kyrka (ATK) med kyrkorådets ordförande Bo Wetterhall i spetsen har redan tagit ställning för en nedläggning. Socialdemokraterna har åtminstone tidigare resonerat åt samma håll. Vad övriga nomineringsgrupper tycker i frågan har jag ingen aning om men jag hoppas att det inte dröjer till den sjätte september innan vi får veta det.
Själv företräder jag nomineringsgruppen ViSK - Vänstern i Svenska kyrkan. Vi ställer upp i valet på samtliga tre nivåer, men finns inte idag i Linköpings stift. Därför har vi ingen rösträtt den sjätte september. Men om vi hade, skulle vi självklart rösta nej till en nedläggning av främst etiska och demokratiska skäl.
Etiska, därför att de flesta vill att hela sorgeprocessen från dödsfall till urnnedsättning sker i Norrköping där personen kanske bott och verkat i hela sitt liv. En kommun av Norrköpings storlek och som växer med mer än 2 000 personer per år bör självklart ha en egen kremeringsanläggning.
Demokratiska, därför att förslaget inte är förankrat ordentligt. Varken grannpastoraten eller begravningsbranschen har fått möjlighet att yttra sig. De senare är de som tidigt möter sörjande anhöriga och närstående och tillsammans planerar begravningar och allt som hör därtill.
En öppen och demokratisk folkkyrka lyssnar till alla som bor och vistas i församlingen och gärna till våra goda grannar också när det gäller en sådan här viktig fråga.