Jag skrev en gång ett stycke för scenen som gavs som öppningsspel på den socialdemokratiska partikongressen i Stockholms Folkets Hus; kan det ha varit 1978? Pjäsen var om jag minns rätt resultatet av ett samarbete mellan ABF, teaterlinjen på Bredsjö folkhögskolefilial och Socialdemokraternas kulturombudsman. Det var massor av folk på scenen, mycket musik och sång och en ganska så frejdig dos samhälls- och partikritik som levererades.
Intrigen i det enkla stycket drevs fram av spänningen mellan den politiska verkligheten å ena sidan och människors socialekonomiska villkor å den andra sidan. Pjäsen spelades på två scener; en upphöjd där det socialdemokratiska partifolket minglade, åt jordnötter, drack vin och positionerade sig för utnämningar och uppdrag av det mer glassiga slaget. På den nedre scenen rörde sig de arbetslösa, de sjuka, de hopplösa och de som kände sig svikna.
Pjäsen var pubertalt uppkäftig och pretentiös. Vad som berättades för mig efteråt var att några av veteranerna som alltid sitter på de första bänkraderna på S-kongresserna blev så upprörda och förbannade att partivänner fick hålla fast dem i stolarna för att de inte skulle ställa till skandal genom att rusa ut ur salongen.
Hur som helst. Den där pjäsens två åtskilda scener dyker upp i mina tankar när jag så här på nyårsdagen funderar på det år av spännande inrikespolitik som nu ligger utsträckt framför oss.
Det som var viktigt att påminna om 1978 - människors verkligheter och inte de politikpolitiska verkligheterna ska styra politiken - är väl om möjligt ännu viktigare att erinra om i den pågående valrörelsen inför det ovissa riksdagsvalet 2018?
När opinionsföretaget Novus för SVT: s räkning (7/12 2016) undersökte vilka frågor som medborgarna tyckte var viktigast i politiken så hade invandringsfrågan för första gången på länge halkat ner från förstaplatsen. Skolan och sjukvården viktades högre; invandringsfrågan låg på tredje plats. Som jag ser på världen så är det regeringens resoluta insats från 24 november 2015 och framåt som har åstadkommit förändringen i medborgarnas uppfattningar.
Då i slutet av november för lite drygt ett år sedan visade regeringen att de såg på verkligheternas omständigheter på ungefär samma sätt som medborgarna i allmänhet. Regeringen - i synnerhet flera av dess socialdemokrater - flyttade ner från den upphöjda scen där de intill alldeles nyss arrangerat politikpolitiska godhetsmässor med kungar, drottningar, statsråd och en och annan näringslivshöjdare.
När politiken tar tag i verkliga samhällsproblem så kommer politiken närmare människorna. Så enkelt och så svårt är det.
Jag hoppas att Socialdemokraterna tar lärdom av vad som fungerar och av vad som inte fungerar. Som den gamla politiker jag själv är så har jag stor respekt för det politikpolitiska hantverk som måste göras för att manövrera sig i bra positioner för kommande regeringsbyggen. Det hantverket är inte alltid så snyggt och/eller lättförklarligt och det bör därför inte vara huvudsaken i de politiska berättelserna. Sakfrågorna i närheten av de breda medborgerliga allfarvägarna ska stå i centrum.
Inför 2017 hoppas jag på följande tre saker inom politiken. 1. Inrikesminister Anders Ygeman fortsätter att hålla i den nu i praktiken återinförda reglerade invandringspolitiken. 2. Samordningsminister Ibrahim Baylan presenterar en plan för hur regeringen i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting och några av de stora utbildningskoncernerna på tre år ska vända resultaten i de 100 sämsta grundskolorna i Sverige. 3. Migrations- och justitieminister Morgan Johansson presenterar en plan för hur rättsstaten på allvar ska ta befälet över den organiserade gäng- och klankriminaliteten ute i de värst utsatta förorterna i Sverige.
Just denna tredje punkt tror jag är den stora bubblaren 2017. Förtroendet för rättsstaten undergrävs. Bilden har satt sig av att polisen knappt rycker ut på annat än gängrelaterade mord och skjutningar. För få av de gängrelaterade mördarna lagförs och låses in. Straffen är för låga för allvarliga brott. Gängkriminella är i princip fridlysta genom de avskrivningsregler för mindre grova brott som åklagarna tillämpar. Brottsoffer behandlas styvmoderligt.