Om två veckor håller Socialdemokraterna en tredagars kongress i Västerås. Utöver det för partistämningen så viktiga uppdraget att umgås, tjattra, skvallra, dansa och ha kul så ska de 350 ombuden diskutera och fatta beslut i frågor som rör näringslivspolitiken och partiets organisation. På ledarsidan har jag tidigare kommenterat de näringslivspolitiska förslagen. (15 maj)
När det gäller partiorganisationen har medlemmarna skickat in nästan 120 motioner med förslag om hur socialdemokratins folkrörelse ska utvecklas framöver. Jag har utan större tidsåtgång läst igenom motionerna. Ett stort antal av motionerna är identiskt likalydande cirkulärmotioner som i jakt på lokala undertecknare har skickats runt av intressegrupper och organisationer inom arbetarrörelsen. Det finns till exempel 11 motioner med kravet att "genusvetenskap och jämställdhetsfrågor blir ett självklart inslag i partiets medlemsutbildning och utbildning för förtroendevalda".
I nästan lika många motioner krävs att en "jämställdhetsansvarig person ska utses i partiorganisationen". Många motioner handlar om att den socialdemokratiska gruppen för HBTQ-frågor ska bli en "officiell sidoorganisation" inom socialdemokratin. Den redan nu officiella sidoorganisationen "S-studenter" har å sin sida planterat ut ett antal motioner där det krävs ett "Antirasistiskt kunskapslyft".
Vid sidan av dessa cirkulärmotioner har några lokalorganisationer valt att sända in lätt udda motioner med krav som att "vi såsom innan och fortsättningsvis anser att våra ideal är röda" och där det begärs att "Socialdemokratiska arbetarepartiet tar sina politiska beslut utifrån sin socialdemokratiska ideologi".
Handen på hjärtat är det inte så mycket spännande innehåll i vare sig motionerna eller i partistyrelsens förslag "Handslag för ett framtidsparti" där det till exempel slås fast att "Medlemskapet innebär både rättigheter och ansvar. Därför ger vi varandra ett löfte. Ett löfte om att alla som är och vill bli medlemmar ska bli väl mottagna."
Motionerna ändar i sin tur i förslag om att en grupp borde utses för att arbeta fram förslag om meningen med föreningen. Jag ironiserar inte för fem öre över detta. Jag hade inte kunna åstadkomma något bättre själv. Nostalgin och önsketänkandet vilar tungt över området. Sanningen är väl att det inte är så mycket kvar av den där folkrörelsen. I vart fall inte i befolkningsgrupper i arbetsför och fertil ålder. Socialdemokratin är en mix av aktivister, kommunalråd, marknadsföringsproffs och ombudsmän med valrörelsemobiliserande uppdrag. Vilket väl inte är så tokigt så här på det tredje seklet av verksamhet.