Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Naiv tro på kartritning

Kartritning. Dagens debattörer ger inte mycket för förslaget om storregioner. Kartan på bilden är dock oskyldig i sammanhanget.

Kartritning. Dagens debattörer ger inte mycket för förslaget om storregioner. Kartan på bilden är dock oskyldig i sammanhanget.

Foto: Rolf Jönsson

Debatt2016-11-07 14:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Landsbygdspartiet oberoende (LPo) delar inte åsikten om sex jämstarka regioner. Vi anser det naivt att tro att regioner blir jämnstarka för att man ritar om en karta och placerar lika många invånare i dem.

En centralpolitisk urbaniseringstrend sedan mitten av 1990 talet har lett till att invånarantalet i hälften av landets kommuner minskat, trots att antalet totalt ökat i Sverige.

Vurmen för småskaligheten är borta, jobb och utbildning centraliseras. Stora kommuners perspektiv appliceras på små kommuner, vilket inte fungerar, samtidigt som resurser tas från landsbygd utan att kompensation utgår. Konsekvensen är en döende landsbygd. I stället vill vi se på Norge, som politiskt medvetet driver att hela landet ska brukas, där de två viktigaste incitamenten är differentierade arbetsgivaravgifter och återbäring av naturresurser som plockas ut från landsbygden.

Att exempelvis sjukvården skulle gynnas av en storregion har vi svårt att se. Att sex regioner skulle vara lösningen för sjukvården menar vi är ett feltänk. LPo ser snarare att staten bör ta över vissa delar av den högspecialiserade sjukvården, och att resten decentraliseras till primärvård. Specialisering och forskning i statlig regi, medan resterande bör hänskjutas till kommuner som samverkar.

En storregion är oroande ur demokratisynpunkt. Avståndet kommer att öka mellan väljare och beslutsfattare. De län vi har idag inrättades för att staten skulle vara närvarande och ta vara på regionernas olika förutsättningar, de olikheterna finns fortfarande. Man kan inte lösa snabba flexibla beslutsvägar med storregioner, risken är snarare att orättvisorna ökar. Utgångspunkten att skapa sex regioner som ska vara ”jämnstarka” och konkurrera med varandra är inte en åsikt som LPo delar, därför säger vi nej till förslaget. Regioner med olika storlek och folkmängd bör fortsätta att utvecklas, samverka, kompenseras, lära av varandra. Vi är positiva till att styrning och ansvar blir lika i hela landet, men det förutsätter ingen framtvingad storregionreform.

LPo ifrågasätter att storregioner är bra för vård, tillväxt och demokrati, eftersom detta saknar stöd i såväl forskning som praktisk erfarenhet.

LPo menar att motståndet mot storregioner är större än vad som framkommit, en ny Sifo undersökning visar att motståndarna är fler än förespråkarna. Vi menar att det finns fler frågor än svar, samt att indelningskommittén inte tillräckligt belyst och visat på fördelarna med storregioner.

Dessutom bör en del i uppdraget vara att se till hur vi ska få hela landet att leva, hur vi tillsammans kan samarbeta och samverka utifrån de olikheter som vårt stora land har. Hur vi kan skapa så rättvisa och solidariska villkor det bara går för hela vår befolkning – utan intern konkurrens.