Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Mycket väsen för ingenting

Ingenting. Folkbladets Widar Andersson har varit på Östgötateaterns premiär av "Mycket väsen för ingenting." Vad är stort och vad är smått i vår vardag?

Ingenting. Folkbladets Widar Andersson har varit på Östgötateaterns premiär av "Mycket väsen för ingenting." Vad är stort och vad är smått i vår vardag?

Foto: Steven Senne

Widar2017-09-30 00:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

På lördagskvällen hade Östgötateatern premiär på William Shakespeares komedi "Mycket väsen för ingenting." Jag var där. Pjäsen dateras till 1598; ta och ge något år. Det var en i mina ögon fantastisk föreställning som verkligen levandegjorde temat mycket väsen för ingenting. Folkbladets recensent kommer att bedöma pjäsens kvaliteter på ett mer kunnigt sätt än vad jag - en alltför sporadisk teaterbesökare - förmår. Det jag kan säga är att pjäsen var ett drastiskt, bombastiskt, överdrivet, konfliktinriktat, skramligt och fruktansvärt roligt skådespel om just precis ingenting.

Pjäsen må ha drygt 400 år på nacken. Ändå är den väldigt aktuell. Det som det väsnas om i våra tider är väldigt ofta ingenting i jämförelse med det som det inte väsnas om. Vilket på sätt och vis är problematiskt; inte minst för många medier och en hel del politiker. Här har till exempel under flera veckor gjorts en massa politiskt väsen över om hur en liten skara unga män med nazistiska böjelser ska tillåtas demonstrera i Göteborg. Betydelsen av detta egentligen - förvisso mycket obehagliga - ingenting har våldsamt överdrivits i liberala och vänstermedier som Aftonbladet och Dagens Nyheter. Båda tidningarna - bland Sveriges största - har ägnat flera huvudledare åt några - kanske 150 - förvirrade, i många fall kriminella och noga polisövervakade unga mäns göranden och låtanden. Mängder av media - public och private service - har på nyhetsplats spelat upp att lördagens demonstrationer bar på fröer till demokratins och den anständiga politikens undergång. Medierna undergräver sin egen trovärdighet när de ställer till mycket väsen om typ ingenting. Vilket ju demonstrationerna i Göteborg ändade i; ett ingenting som inte alls var värt den uppmärksamhet och det intresse som medierna försökte piska fram.

Shakespeares pjäs - och Östgötateaterns skådespelarprestationer - är mästarstycken. När jag cyklar hem på Norrköpings kulturnattfestliga gator funderar jag på hur man på bästa sätt bör ta till sig de flerhundraåriga kunskaperna i pjäsen. Varning för extremer är en viktig sak. Varning för medier som citerar varandra och som ställer till väsen i flock än en annan viktig sak.

Larm och väsen om -i det stora hela ingenting är djupt mänskliga och ibland lustfyllda delar av den mänskliga tillvaron. Sådana är vi. Problemen uppkommer när politiker och medier som säger sig vara så mycket bättre än alla andra själva, utan att rodna ägnar sig åt att larma och väsna om sådant som har mycket klen kontakt med sanningen; i förståelsen av sanningen som något som överensstämmer hyfsat bra med verkligheten.