Amorteringskravet på bolån som regering och riksdag nu är överens om lägger ytterligare sten på den börda som det tidigare införda bolånetaket har skapat. Udden är framförallt riktad mot alla de som saknar eget kapital för att ta sig in på bostadsmarknaden.
Lagstiftarnas reglerande inkliv i bankernas kompetenskärna – bedömning av kreditgivningens risker och kredittagarnas betalningsförmågor – betyder kanske inte så mycket i den praktiska verkligheten. Bankerna har ju de facto redan infört det man nu avser lagstifta om. Det verkligt allvarliga med lagstiftning är all flexibilitet försvinner. Därmed möter ungdomar och kapitalsvaga än högre murar till den enda delen av bostadsmarknaden som fungerar.
Sett från ett fördelningspolitiskt perspektiv tycks bolånetaket i det tysta redan fått oerhört stora effekter. Branschföreträdare jag samtalat med berättar om unga par som tidigare inledde sin bostadskarriär med att köpa en villa/ småhus i städernas periferi för ca 2,5 mkr. Nu skjuter man upp etableringen eller köper en liten etta istället för att alls komma in på marknaden. För småhusindustrin blev konsekvenserna stora men givetvis än värre för ungdomar. Amorteringstvånget gör saken värre.
Sverige är troligtvis det enda landet i världen som infört bolånetak utan att samtidigt införa särregler för unga. Självklart borde ett bolånetak och amorteringstvång pareras med subventionerat bosparande och startlån. Det lagstiftaren önskar med bolånetaket och amorteringstvånget är ju att hushållen ska trolla fram mer eget kapital. Då borde också politiken stötta uppbyggnaden av sparande. Gör man inte det späder man på klyftorna mellan generationerna samt mellan hushåll som har respektive saknar sparande/ eget kapital.
Socialdemokraten och den kommersiella direktören på byggföretaget Veidekke Lennart Weiss har i något sammanhang summerat situationen med orden: ”Sverige är ett bostadsägarland utan bostadsägarpolitik och ett land där politiken sorglöst stöttar de (fyrtio- och femtiotalisterna) som har kapital (genom ränteavdrag) men höjer barriärerna mot de som saknar detsamma.”
Weiss har rätt. Det krävs reformer. Gärna socialdemokratiska reformer.