Presidentvalet i Frankrike är nu avgjort. Den oprövade Emmanuel Macron vann ganska stort på ett mixat program och på sin unga uppenbarelse. De stora mediehusen har i något år eller så frossat i dramatiska utrop om ett "ödesval" för Europa. Vann Macron så är det frid och fröjd med öppenheten. Vann Le Pen så sänker sig slutenhetens mörker över tillvaron. Det är lättbegripligt att förstå hur mediedramaturgins sökande efter tydliga konflikter mellan ond och god - hopp eller förtvivlan - har fått dominera. Det amerikanska presidentvalet för ett halvår sedan beskrevs på motsvarande sätt som ett "ödesval för världen" medan Brexitomröstningen för knappt ett år sedan begränsades till att avgöra ödet för EU.
Mer att läsa: Politikens största fråga.
Valen i Frankrike, i USA och folkomröstningen i Storbritannien är naturligtvis viktiga inslag i vår nutidshistoria. Men de avgör på intet sätt världens, Europas eller ens Sveriges öden. Det som möjliggjort framgångarna för ytterkantspolitiker som Donald Trump och Marine Le Pen och för partier som UKIP är faktiskt något så enkelt som att hyggliga och anständiga socialdemokratiska och konservativa partier och politiker har gått vilse i nutidens konflikter mellan öppenhet och slutenhet.
Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg sätter fingret på vad saken gäller på sin ledarsida 7 maj. Mittenpositionen mellan höger och vänster har tidigare genom till exempel S i Sverige och CDU i Tyskland skapat trygghet för medborgarna. Inom ramen för en fungerande nationalstat har det skapats acceptans för lagom grader av överstatlighet, globaliserat förändringstryck och öppenhet. Anna Dahlberg frågar sig: "Att stå i mitten på den gamla höger-vänsterskalan är en djupt respekterad position. Varför gäller inte samma sak i synen på nationalstat och öppenhet?"
Mer att läsa: Ett paket mot utanförskap.
Den svenska socialdemokratins problem är i mångt och mycket en miniatyrspegel av det som lyft upp Trump och Le Pen till mycket höga röstetal. (Marine Le Pen nådde runt 34 procent i söndagens val; ett resultat som är den Nationella frontens i särklass bästa resultat någonsin.)
Socialdemokratins stora ångest är att bli uppätna av SD som faktiskt attraherar arbetare och pensionärer i nästan lika stor omfattning som S. Socialdemokraterna har vacklat lite hit och dit. Men nu verkar man hitta hem till sitt nya trygga jag i mitten av tillvaron. Trygghet i en ny tid är en lysande attityd eftersom den öppnar för samarbeten i en vettig mittenmiljö där såväl hemmakatter som globetrotters blir sedda och respekterade.