Eva-Lis Sirén är ordförande i facket Lärarförbundet. I samband med att LR i går släppte sin ranking av "Bästa Skolkommun", konstaterade Eva-Lis Sirén på Aftonbladets debattsida att "en bra skola är inget man fixar på en kafferast". Helt rätt. Det krävs "långsiktigt arbete", som Sirén skrev i sin artikel.
I Lärarförbundets ranking utses även "Årets skolförbättrare". I år vann Älvdalens kommun i norra Dalarna priset som den kommunala skolans förbättringsraket. 2012 hamnade Älvdalen på plats 266 av 290 undersökta kommuner. Ett år senare - eller om så vill en "kafferast" senare - har Älvdalen avancerat till plats 76 på Lärarförbundets lista...
Jag har ingen aning om skolans kvalitet i Älvdalen. Eva-Lis Siréns "kafferastargument" talar dock med tyngd för att den Älvdalska skolan var ungefär lika bra/dålig 2012 som vad den är 2013. Mot den bakgrunden känns det ur ett kvalitetsperspektiv inte riktigt seriöst med kommuner som rusar upp 190 placeringar på bara ett år.
Snabba kast i skolresultat handlar erfarenhetsmässigt närmast uteslutande om tvära förändringar i elevsammansättningen i grundskolans avgångsklasser. Vilket faktiskt inte säger någonting - i vart fall inte något särskilt positivt - om kommunens kvaliteter som skolkommun.
Lärarförbundet rankar kommunerna efter 14 olika kriterier. Flera av kriterierna är oantastliga. Bland annat mäts elevernas betyg (meritvärden) i årskurs 9 och antal elever som når minst betyget Godkänt i de ämnen som studeras. Betygen viktas också mot något som på Skolverksspråk heter "Salsa" där elevens hemförhållanden - föräldrarnas etniska bakgrund och utbildning - har betydelse. Salsamåttet är omtvistat, väl fördomsfullt för min smak. Ur en positiv synvinkel kan man dock säga att Salsa mäter skolans förmåga att kompensera för hemförhållanden som inte antas vara studiemotiverande.
Andra kriterier är mer fackliga. Och inget fel i det. Lärarförbundet är en facklig organisation. Därför finns mått som "löner", "friska lärare", "utbildade lärare" och "lärartäthet" med på listan. De två sistnämnda kriterierna viktas rentav dubbelt i Lärarförbundets rankning. Den kommun som har många och korrekt utbildade lärare kan således räkna med att hamna högt upp på listan.
Ett kriterium är renodlat fackligt subjektivt. Kommunerna rangordnas efter hur de lokala fackföreningarna uppskattar kommunen som "avtalspart".
Piteå är årets bästa skolkommun enligt Lärarförbundet. Det är säkert välförtjänt. Men Piteå är långt ifrån bäst när det gäller elevernas resultat. (Plats 58 i betygsligan, 153 i Salsaviktade betyg och plats 12 när det gäller antalet godkända elever.) Däremot är kommunen hyfsat uppskattad av det lokala facket och de har många och utbildade lärare.
Det omvända gäller för Danderyds kommun i Stockholms län; plats 1 när betyg och godkända elever räknas och plats 11 i Salsaligan. Men eftersom Danderyd är nästan sämst när det kommer till lärartäthet, utbildade lärare och lokalfacklig uppskattning så landar Danderyd på plats 56 i rankingen.
Västerbottniska Sorsele röner ett ännu värre öde. Bäst i Salsa, näst bäst vad gäller betyg och lika bra som Piteå i att få elever godkända. Men vad hjälper det? Sorsele besätter plats 136 eftersom lärarna är för få, okorrekt utbildade och därför att det lokala facket inte gillar kommunen.
Eva-Lis Sirén skulle nog ta sig en kafferast eller två och fundera på vad en bra skola egentligen är.