I går kväll toppade Ekonomiekot med nyheten att "svenska hushåll är rika som troll". Nyheten byggde på en rapport från banken SEB. "Trollen" är i huvudsak bostadsägande femtioplussare som bor i städer där bostadspriserna stiger.
Högt belånade villor och bostadsrätter må öka på människors bokförda förmögenheter. I de fall som värdet står sig över tid och då det amorteras på lånen skapar onekligen bostadsägandet en ökad ekonomisk trygghet på sikt. Men det är svårt att gå till ICA eller Konsum och handla mjölk och smör för en osåld lägenhets värdestegring.
För att klara det dagliga livet på ett bra sätt krävs därför - för de allra flesta och nu som alltid - månatliga inkomster som har med det egna arbetet att göra: Lön för utfört arbete i nutid, pension som till stor del bygger på utfört arbete i dåtid eller ersättning/bidrag för brist på arbete i nutid och/eller i dåtid.
Löneläget i Sverige är tämligen sammanpressat. En löntagare med 26 000 kronor i månaden är en medelinkomsttagare enligt statistiken medan en person med 36 000 kronor i månaden är en höginkomsttagare enligt statens skattetabeller.
Alliansregeringens upprepade sänkningar av skatten på arbetsinkomster har inneburit att en medelinkomsttagare har fått behålla ungefär 1000 kronor mer i månaden av sina löneinkomster. Det är ett betydande bidrag till människors privata konsumtion. Vilket också har betydelse för samhällsekonomin.
Många av de dryga 80 miljarder kronor som staten inte tagit ut i skatt har i stället rullat in i inhemska tjänstesektorer där de skapat jobb och nya inkomster.
I går meddelade regeringen att ytterligare ett jobbskatteavdrag är ett av huvudnumren i den budget som presenteras i sin helhet i riksdagen i morgon.
Denna gång finns inga kontanta medel tillgängliga för skattesänkningen. Enligt regeringens egna tabeller går budgeten inte ihop. Finansminister Anders Borg tvingas därför att öka på den statsskuld som han tidigare satt en ära i att minska genom amorteringar.
Ingen ko på isen för statsskulden i sig själv. Statens ekonomi är välskött. Skuldsättningen är modest.
Att varningslampan ändå tänds beror på den politiska ensidighet som torgförs genom viljan att lånefinansiera skattesänkningar för arbetande människor.
Det vore i mina ögon mer trovärdigt att använda 15 lånade miljarder för att öka jobbchanserna för de 400 000 människor som lider brist på avlönat arbete. Här finns en stor grupp medborgare som verkligen in på bara skinnet vet att det lönar sig att arbeta. Men av en rad olika anledningar så kommer de inte till.
Ur samhälls- och privatekonomiska perspektiv ter det sig som mycket kloka investeringar att lägga stora skattefinansierade resurser på att rusta arbetslösa människor för arbetslivet.
Det femte jobbskatteavdrag som regeringen vill genomföra ger 200 kronor mer i månaden i vanliga inkomstlägen. Frågan är vad det kostar för arbetande rika troll om en växande del av de arbetslösa blir fattiga som kyrkråttor?