Allmän militär värnplikt för män infördes 1901. Drygt 100 år senare fattade en annan riksdag beslut om att avskaffa värnplikten. Sedan några år tillbaka skaffar sig Försvarsmakten medarbetare på samma sätt som andra företag och verksamheter gör; genom att rekrytera bland de intresserade, frivilliga och kompetenta.
Militären har länge varit en manlig bastion. Och är väl det fortfarande i hög grad. Men det rör på sig. På bara några få år har kvinnorna gått från i stort sett noll till att i dag utgöra 20 procent av de drygt 33 000 som sökt grundutbildningen - Grundläggande Militär Utbildning GMU.
Det är raskt marscherat. Särskilt med tanke på att kvinnor först vid 1990-talets början fick möjlighet att göra värnplikt på samma sätt som män.
I sak är det naturligtvis inget konstigt med att kvinnor söker sig till militären. Här finns ett stort antal yrken som likt i de allra flesta branscher är totalt könsneutrala. Sakligt sett i vart fall. Traditionens makt är dock stor.
Den manliga värnpliktens långa historia har under generationernas gång blivit något av en institution i samhället.
Institutioner har som bekant en tendens att klinga av mycket sakta; de spelar en roll i våra medvetanden långt efter det att de slutat spela en roll i verkligheten.
Värnplikten tycks vara ett undantag i detta sammanhang.
6 500 kvinnor har sökt till de militära grundutbildningarna. Det är nästan dubbelt så många jämfört med antalet ansökningar förra året. Det är som sagt en mycket intressant utveckling.
Att sammanlagt 33 000 personer frivilligt ansökt om att få gå en militär utbildning är även det en tankeväckande upplysning.
33 000 frivilliga kan till exempel jämföras med de drygt 28 000 personer ( i huvudsak män) som pliktstyrt mönstrade till värnplikten 2008.
När värnplikten avskaffades var det många konservativa politiker - i de flesta partier - som predikade om försvarets undergång. Den "folkliga förankringen" i försvaret skulle nu gå förlorad, så lät det.
De negativa förväntningarna har uppenbart kommit på skam. När unga män och kvinnor frivilligt får välja så visar det sig att fler söker sig till det militära än under det gamla pliktförsvarets sista år.
Peter Öberg är stabschef på Försvarsmakten. i en intervju med Ekoredaktionen i går sa Öberg att han tror att "ökningen beror på att vi lämnat värnplikten. Då var det ju plikt för bara män. Men nu är det frivilligt och då måste vi vända oss till alla i samhället".
Så är det.
Försvarsmakten lockar inte med några höjdarlöner direkt. De som efter nittio dagars militär grundutbildning blir anställda som soldater i något av vapenslagen kan knappast matcha en undersköterska eller ett hamburgerbiträde vad gäller lönen. Inte ens tjänstgöring i Afghanistan är särskilt lukrativt.
Det är svårt att gradera mellan alla de tänkbara motiv som driver de 33 000 unga kvinnorna och männen mot det militära. Men varför krångla till det? Låt oss kort och gott glädjas över att viljan att försvara det vi är, är större och mer jämställd när folk får välja själva.